Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-601
domar. Så blef 1755 en student Silfvemagel, som till själfförsvar
råkat att med sin hirschfängare döda en åkardräng och därför af
konsistoriet, ehuru ban icke kunde fällas för dråp, dock dömts till
14 dagars vatten och bröd, alldeles frikänd af hofrätten. Mera hårdt
för konsistoriet var, att kanslern följande år lindrade en dom som
tycktes välförtjänt. Sex studenter, som begått våldsamheter i en’
borgares hus och som dömts af konsistoriet dels till fängelse på
vatten och bröd, dels till arrest i akademiens häkte, hvarjämte de fått
consilium abeundi, beklagade sig häröfver hos kanslern Ehrenpreuss,
ocli denne mildrade (19 febr. 1756) straffet till böter och offentlig
afbön inför konsistoriet. Detta hade dock (9 fehr.) vidlyftigt och väl
utvecklat det obefogade i de dömdes besvär. Det sade sig hafva varit
tvunget att statuera ett exempel och därvid ändock ingalunda
tillgripit det strängaste straffet, de klagande hade icke med ett ord berört
den sidovördnad, som de bevisat såväl konsistoriet som dess enskilda
medlemmar, flera af dem voro ock till studier föga tjänliga, slutligen
skulle en förvandling af straffet till penningar blott drabba
föräldrarnes pung men tillintetgöra allt intryck af detsamma hos de
brottslige. Höpken förfor då riktigare. Kort efter att ban var blifven
kansler hade natten till 1 maj 1760 akademistadsvakten blifvit illa
åtgången af åtskilliga studenter, hvilka därföre dömts till böter af
konsistoriet. Desse hade då, kanske uppmuntrade af den mildhet
som Ehrenpreuss i tiden visat, öfverklagat domen i en skrifvelse,
som var lika oskicklig genom sin advokatyr som genom utfallen
mot konsistoriets opartiskhet; enda följden blef, att Höpken d. 8
nov. fastställde konsistoriets utslag.
Under prins Gustafs kanslerstid voro oroligheter icke sällsynta.
Är 1765 hade det vanliga tumultet på Yalborgsmässafton slutat
med ett angrepp på posthuset. Postmästaren ingaf då rapport till
öfverpostdirektören, hvari ban omförmälde, att sedan studenterna
sagda kväll samlats till ett antal af flera hundra å Slottsbacken, för
att åse de eldar som tändes å landsbygden, och därvid som
alltid skriat och skjutit, hade de infunnit sig maskerade vid posthuset
och flera gånger angripit det, lossat skott och kastat stora
stenar mot luckorna. Som dåvarande rektor (Clewberg) vägrat befatta
sig med saken, emedan detta kunde föra till nya
sammandrabbningar, som hans myndighet vore otillräcklig att hämma, och som
han (postmästaren) förgäfves erinrat, att konstitutionerna medgåfve
rektor att i så fall rekvirera krigsfolk, vore ban nu nödsakad att
vädja till kanslikollegiet. Detta hänvände sig då till konsistoriet d. 26
juni, och detta gjorde bättre verkan. En lång rannsakning som
räckte in på nästa år anställdes, dock utan att kunna bringa något ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
