Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-619
orätt, att de graduerade fakultetsnotarierna uppburo dylika
stipen-diearfvoden, och det för huru lång tid som helst, då dock stipendierna
voro afsedda att innehafvas blott i tre år och af sådana som behöfde
hjälp för sina studier, och han fördömde alldeles inrättningen med
amanuenser åt de enskilda professorerna. Några »egregia opera»
af dem sade han sig ej hafva sett utom af Ihre och Linné, en professor
hade dessutom i regeln visserligen icke tid att författa, och det vore
väl för öfrigt ej nog med, att en professor anmälde sig hafva för afsikt
att utarbeta något, man borde också hafva garantier för att hans arbete
kom ut. Till någon del blef detta missbruk stäckt, då K. Maj :t 18 jan.
1780 nyreglerade stipendierna, i det att de enda arfvoden som då
bibehöllos voro de för de bägge bibliotekstjänstemännen, för
myntkabinettets amanuens, för musici samt de helt obetydliga för de fyra
fakultetsnotarierna.1
De kungliga stipendiernas värde var redan vid tidevarfvets
början ett belt annat än det varit på 1600-talet, och detta värde
sjönk ytterligare under 1700-talet med kopparmyntets fall. På
1760-talet var ett stipendium härigenom reduceradt till blott
hälften af hvad det betydde 1719. Man kan ju godt förstå, huru långt
stipendier å 180, 120 och 60 dlr. kpt. skulle räcka, då t. ex.
konsistoriet i sin skrifvelse till kanslern 5 nov. 17682 beräknar
lefnadskost-naden för en student till 12 dlr. kpt. i veckan och hans årskostnad för
rum, ljus och tvätt till 100. Det var då ej längre rättvist att fordra
af stipendieinnehafvarne, att de för åtnjutande af ett så litet
understöd skulle förbinda sig att vara i Upsala bela terminen, och
Am-nell föreslog vid prinsens besök 9 sept. 1767, att stipendierna skulle
förvandlas till premier för de ynglingar som synnerligen utmärkte
sig. Denna tanke upptog konsistoriet följande år i nyss omnämda
skrifvelse till prinsen och föreslog, att om stipendierna icke vore
tillräckliga för studenterna att lefva på, borde antingen antalet af
stipendier minskas för att så öka beloppet af hvarje, eller ock
penningarne användas som premier. Men ehuru vid Rudenschölds besök
1773 både han och konsistoriet voro alldeles öfverens om
stipendiernas otillräcklighet,3 skulle det dröja ännu i sju år innan saken
reglerades. År 1780 blef frågan omsider löst, i det K. Maj:t då,
efter att både konsistorium och kansler yttrat sig, den 18 jan. s. å.
utfärdade en ny förordning om stipendierna.’1 Stipendiernas antal
1 Se Afd. 1, s. 555 ocli not. 1 därsammastädes.
2 Cons. Acad. . . Betänkande om informat.-verket . . . Ups. 1769,
s. 23.
3 Se Bih. 4, s. 325—326.
4 Tryckt i Bih. 5, n. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
