Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-629
rit mångas lott. Myntvärdets fall under det stora nordiska kriget
gjorde de löner som 1699 års stat bestämt alldeles otillräckliga, de
motsvarade efter krigets slut föga öfver hälften af kvad de betydt
före detsamma, och det var därför en enkel gärd af rättvisa, att
upprepade löneförbättringar gåfvos under 1700-talet.1 Men dessa
förbättringar svarade ingalunda mot behofvet. Melanderhjelm,
som väl kände tidens ekonomiska förhållanden, kallade lönerna
en knapp och mot tidens art icke svarande inkomst, och ban fann
förhållandet så mycket orimligare, som enligt käns åsikt knappast
något pastorat fanns i riket som icke gaf sin innehafvare större lön
än en professor åtnjöt, liksom äfven mången lektor hade vida bättre
villkor.3 Riktigketen af käns utsaga bestyrkes genom de bevis
jag längre fram skall anföra å många professorers fattigdom.
Svagheten i Upsala-lönerna slår i ögonen vid en jämförelse med
förhållandet i Lund och vid de tyska universiteten. På förra stället kade
år 1768 en professor 300 tunnor, således nära dubbelt mot en
Up-sala-professor.3 I Greifswald hade vid samma tid en professor 400
rdr., fri bostad, 21 famnar ved och några naturaförmåner, i Göttingen
hade flertalet 400 till 600 rdr-., men några sutto med större inkomster
(troligen genom sina kollegier), såsom Kaestner med 1,200, Michaelis
med 1,000.1 Innan jag går vidare, vill jag, dock erinra, att icke allas
löner voro otillbörligt låga. Teologerna, som tillika innehade goda
prebendepastorat, borde alltid hafva åtnjutit en tryggad ställning.
Melanderhjelm ansåg, att de hade dubbelt så mycket som andra
professorer. Likaså var räntmästaren väl försedd genom de
sportler han uppbar för kvarnen ock intressemedlen, hvilka stundom
kunde göra käns lön dubbelt så stor som en professors, äfven Fick
ock Rabenius hade, under den tid de förenade ombudsmannaskapet
med professuren, dubbelt större inkomster än öfriga professorer.
De, som å andra sidan kade vida mindre än öfriga ock således
alldeles otillräckligt, voro donationsprofessorerna, den kalsenianska och
borgströmianska; för den förre förbättrades situationen genom att
äfven han omsider fick ett prebendepastorat.
Men det var icke nog med att lönerna voro otillräckliga, det
kunde ju ock kända, som vi sett af det föregående, att en nyutnämd
professor fick tjäna länge utan lön. Första anledningen till detta
1 Om dessa löneförbättringar se ofvan s. 77.
2 Se Bih. 5, s. 134.
3 Den pålitlige Lidéns uppgift i sin Resedagbok T. 1. s. 93 (Ups.
Bibi., X. 390). De som i Lund hade prebenden kommo ända upp till
500 tunnor (Lunds Univ. hist. 1, s. 303).
1 Lidéns Resedagbok T. 2, s. 153 och 204 (Ups. Bibi., X. 397).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
