Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-630
missförhållande var, att K. Maj:t begynt (1737) tillskapa en femte
professur- öfver stat i teologiska fakulteten, hvars innehafvare
därför alltid kom att behålla sin förra lön i den filosofiska. Två år
senare förvärrades förhållandet, då K. Maj:t medgaf, att en
professor kunde få afsked med bibehållande af lönen, och det hjälpte
icke att två s. k. emeritlöner tillskapades 1759, ty oftast funnos
fyra emoriti; jag har förut anfört exempel på till hvilka skriande
olägenheter detta system förde.1 För att afhjälpa det orättvisa i att
denna olägenhet drabbade så ojämt, hade man vid flera tillfällen
uppkastat den tanken att göra lönerna ambulerande, så att första
lediga lön skulle tillfalla den i tjänsten äldste professor som gick
lönlös, men projektet blef aldrig förverkligadt.2 I ett och annat
skriande fall har man sökt reda sig med ett palliativ. När Solander
i fyra år suttit som juris professor utan lön, emedan Reftelius
behållit denna vid afskedet, fick han från och med 1744 en årlig
gratifikation af 900 dlr. smt., men sin lön åtkom ban först 1748. öfriga på
samma sätt nödlidande professorer, som i olikhet med Solander
åtminstone hade sina förra adjunktslöner att påräkna, fingo tills vidare
nöja sig med dessa, men så kunde ock på det sättet det besynnerliga
inträffa, att en af dem, O. Celsius d. y. (1747—53), hann lämna
sin professur utan att någonsin hafva tillträdt dess lön. Mot
slutet af 1750-talet, då finanserna syntes medgifva att universitetet
trädde emellan, började man efter hand söka utfylla lönerna för dem
som på sådant sätt voro nödlidande. Men besynnerliga fall kunde
äfven då förekomma. Så när riksdagens mellankomst tvingat
universitetet 1757 att tillskapa en lön för den nya professuren i fysik,
som Duræus då tillträdde efter Klingenstjerna, fann man med fullt
skäl underligt, om Duræus skulle få full lön, under det den i tjänsten
vida äldre Meldercreutz, som efterträdt Klingenstjerna i den
matematiska professuren, satt utan lön, emedan Klingenstjerna fått sig
denna tillerkänd för lifstiden. Man afskar den gordiska knuten
genom att tills vidare låta Duræus bekomma blott fysiska
professurens penninglön och Meldercreutz få dess andel i den s. k.
benåd-ningen. Missförhållandet med det ovissa tillträdet af lönen
fortfor i Gustaf III:s hela tid, det afhjälptes stundom genom ett
maktspråk af den kungliga välviljan, hvarpå jag gifvit ett exempel i K.
Berclis sak, men det blef ock ofta obeaktadt.3 Ganska sällsynt är,
att en ordinarie professor fick ett tillskott till sin vanliga lön i en
1 Se Afd. 1, s. 234, s. 289 not 1, s. 336 not 1 och ofvan s. 78.
2 Om ambuleringsprojektet se Afd. 1, s. 235, 463 och 575.
3 Om Iv. Berchs lön se Afd. 1, s. 513—-14; huru man åter slog döförat
till för Hernberghs begäran se Afd. 1, s. 571—72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
