Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
33.
Professor Jonas Fornelitis tvenne bref till Konsistorium
rörande de beskyllningar, som O. Rudbeck riktat mot
honom, Upsala den 15 oktober och 23 November 1670.
Illustrissime Domine Comes, Rector
Magnificen-tissime, Amplissimi viri, Domini Professores,
Asses-sores.
Dominus Rudbeckius påförer migh tu tingh: Först att iagh i mit taal,
dä här i consistorio consulterades om statens aflöningar, skall hafwa taladt
konungen för när, horrendum!, sedan hans curatoris ämbete. Det hemställes
nu domare hwad uthur mit taal kan tagas. Mit taal war så: Hans Hcg Grefl.
Exccllents Cancellarius hafwer ju altijd sagdt, att ordinarie staten skall först
afbetalas, sedan af det som öfwerblifwer den extraordinarie; den goda
tillsägelsen niuta wij nu intet uthan skeer twärt där emot. Swarade Verelius: Rörer
intet om den extra ordinarie staten, det är farligit. Huru, farligit, sade iagh
Ingen ähr så galen, som icke weet sin plicht emot öfwerheeten oeh ähr till frids
med det hon gör, utan där på talar iagh, att wij måtte hålla oss widh det som
wij af Rijks Cantzleren hafwe tillsägelse uppå. Då swarade Räntmästaren:
I skole achta eder för Kong Göstafs stat, att i icke blifwen förde på honom, om
i mycket rörer där om; itererade det: Achten eder för kong Göstafs staaf.
Jag tyckte det kom icke honom wijd säga sådant, fast han någorstädes
hoos de hcga hade hördt sådant, som han lät sigh märkia, swarade honom:
Så, i Jesu nampn, wij måtte då wara alt för ynkelige, om på tiugu när, jag säger
för mig, alla skulle kunna föda sigh i rijket, och icke wij skulle kunna fä något
annat, uthan sittia wid den staten, som tijderne nu ähro. Sedan talades sn
stund af en och annan, och iag kom på de orden: Detta hafwe wij nu Curantibus
iliis. Hoffwenius frågade: hwilka ähre de? Jag sade: Rudbecken och
Ränt-miistaren. Han sade: Hwij säge i icke dem det sielfwe. Jag har så giordt,
sade iag.
Detta war mitt taal. Det som Rudbeckius migh utan alt menniskligit
samwet i hiertat ohörligen pådiktar skall aldrig bewijsas. Hade han hördt
det, hwij togh ban icke strax wittne där på? Lagen kräfwer sex wittne i en
sådan saak. Tage nu Rudbeckius dem uth af tre gånger så många, som woro
tillstädes och hörde hwad som talades, eller stånde samma fara som ban hafwer
ämpnadt migh. Jag säger som iag sade senast, att Rudbeckii wijsdom i detta
stycket ähr intet ofwan efter, uthan aff Satan. Och det må ingen tänkia,
att iag præcipiterade uthi. Jag hade det af Apostelen Jacob: Liuger icke
emot sanningen, ty den wijsdom ähr icke ofwan effter kommen, utlian ähr jör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
