Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Angående promotioner är en allmän tanka, att doctorer äro af mera
värde än philosophiæ magistrar. Dessas större antal har födt af sig samma
fördom. Constitutionerne kalla dem doctores philosophiæ och skilja dem icke
från andra doctorer, utan efter faculteterne. Eacultas superior är ej
förnämare ej heller af mera förtjenst än inferior. Ibland philosophiæ magistrar
torde man finna lärdom allmännare än hos medicinæ doctorer (och juris som
nu kommit utur bruk i Sverge.) Det är besynnerligt, att den satsen är
rådande, att antalet på magistrar kan blifva för stort. En philosophiæ magister
måste undergå flera examina, och vid hvardera göra försvarliga prof, om han
skall -approberas. Magistrar utgöra de skickeligaste informatorer uti
enskyld-ta hus; man klagar öfver brist på informatorer, och man påstår att magistrars
promoverande är för talrikt. Jag liar gjort en ringa observation, att ifrån år
1765 hafva vetenskaper hos oss af taget, och ifrå samma tid våra magister
promotioner begynt aldramäst förtalas och vanhedras. År 1767 förböds att
magistrarnes antal vid de treåriga promotioner i Upsala skulle öfverstiga 50, men
i Lund, hvarest de studerande äro til antalet en tredje del mot Upsala,
fixerades numern till 40, äfven till 30 uti Ibo, som har en knapp fjerdedel
studerande mot Upsala. Hans K. Maj:t var då canceller i Upsala, men
Exellen-cerne gr[efve] Lövenhjelm och h[arön] Hermelin i Lund och i Åbo. En vid
candidat examen här improberad student blef året derpå distingverad med
främsta rummet vid promotion i Lund. Vi hafva ej lof att promovera så
många, som hinna göra sig dertill värdige; uti Åbo saknas värdiga subjecter,
och där så väl såsom uti Lund äro de creerade magistrar allmänneligen till
åren yngre, till kundskaper mindre förkofrade. Jag begriper icke, att man
är fri från barbari, då man vågar yrka, att magistrarnes större antal kan blifva
skadeligt. Huru månge präster behöfva att de genomgådt dessa öfningar?
Huru många embetsmän skulle icke varit skickeligare, om de varet förbundne
att blifva magistrar innan de sökte befordran? De skulle åtminstone döma
sundare om lärdom och vetenskaper, om de på sådant sätt fådt inhämta deras
grunder, och våra allmänna papper skulle ej innehålla latinska språkets
fördömelse utaf dem som icke lärdt det.
Eder Exellence har uti medecinska faculteten uprest sig ett prägtigt
monument genom den sednaste befallningen, att blifvande doctorer måtte
aflägga tjenligt prof af sin insigt i latinen: men jag vill ej förtiga att jag
fruktar, det denna lag kan en gång utur akt låtas, när Eder Exellences cancellariat
uphördt, och professor Murray återvändt att vara en gällande lärare; så framt
Eder Exellence icke skulle täckas skaffa konglig stadfästelse deruppå.
En lika god och jag vågar påstå nyttigare författning skulle varda, om
Eder Exellence befaldte, att ingen skulle hafva lof att disputera eller undergå
publik examen, som ej förvärfvat sig nödig insigt uti räknekonsten,
proportions-läran och den elementariska geometrien. Uti England träffar man
ingen, som haft litteraire education, utan att finna sådan och större kundskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
