Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
torer, blefvo än lättare dragne ifrån flit ocli ett stadigt upförande. Denna
smittan bredde sig sedan snart nog vidt omkring och var i sanning af mycken
värckan til den här varande unga adelns bårtskämmande. Sedermera och
under det frekancen af studerande adel vid denna academien ännu var nog
ansenlig, blef igenom denna stallinrättningens införande här manegen det
liuf-vudsakeligaste, som noblessen skulle lära under sitt academiska vistande.
Kunde något annat godt läras tillika, så var det åtminstone icke illa, hvar och
icke så kom dermed icke så noga. Det var likasom en epidemie bland
noblessen att rida på stallet, att altid gå i denna ridhabiten med ridspö i handen,
att anatomisera hästar, och att bivista gamla stallmästar Levens
föreläsningar, dels i sjelfva ridkonsten, dels om hästsjukdomar och curer, med hvilket
alt de så sysselsattes, att ingen tid var öfrig til studiers och insigters
förvärf-vande. Nu för tiden och då ingen särdeles nobless är där, så kan det icke vara
så äfventyrligt med stallimättningens bibehållande, ty de öfriga studerande
hafva hvarken råd eller hug att häruppå använda sina päningar och sin tid,
men i fall den epoken någon gång återkommer, att en större mängd nobless
skulle på nytt sig här infinna, så vore väl efter min tanke nyttigast, att
stall-inrättningen flyttades härifrån til något annat beqvämligt ställe, på det att
den studerande noblessen måtte kunna använda sin academiska tid, som är
kanske den enda som den erhåller för all sin öfriga tid att deruppå förvärfva
kunskaper, på ett mer academiskt sätt.
§. 18. Sedan det uti föregående omtalade academiens iråkade vanryckte
förorsakat, att adeln icke vidare sänder sina barn til academien, har den
vidtagit 2:ne andra utvägar til deras instruerande, af hvilcka den förra är mera
kåstsam, men icke derföre mera gagnelig, och den senare med visshet mindre
gagnande, än att på sätt och vilkor, som i förra § äro beskrefne, skicka sina
barn til academien. Den förra utvägen är att sända dem [till] utländska
academier och orter, antingen i eller utom sällskap af enskilte informatorer. Den
senare är att hafva dem hema i sina hus och der för dem hålla informatorer.
Att sända sina barn utrikes för att studera, är en rest af den något för medlet
af förra seculum i Sverige begynte och sedan nog bibehållne vanan.
Vetenskaperne voro vid den tiden i vårt land uti ett mycket slätt tilstånd, och man
kan nästan icke räkna epoken, på hvilken åtminstone vissa af dem började
egalera det som var utomlands, längre tilbakars än til 1730 talet. De
förnämste famillerne i riket, hvilcka då mycket allmänt ansågo sina barns instruction
i grundeliga studier, såsom det yppersta af alt det som dem kunde tildelas,
hade då ingen annan utväg til vinnandet af detta ändamålet, än att söka den
samma utom riket, hvilcket de värkställde på det sättet, att de utsökte gamle
stadige för kunskap och heder kände män att vara sina barns följeslagare och
handledare på dessa utländska resor, hvilcka bestodo mera uti att längre tider
vistas på sådane ställen, der lärdom och insigter kunde förvärfva.?, än att
färdas ifrån den ena orten til en annan. Den tanken att grundeliga kunskaper,
üps. Univ. Rist. Bih. Y. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
