Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och alla hennes ädla åtbyrder wille säga, at här wore en
pärla fallen uti skarnet, och under denna malmars-drächt
fördoldes en, hwilken wore född til en högre lycka. En krona
skulle kläda hennes hufwud, så wäl som en krants af
blomster och hennes händer syntes skickeligare at föra en spira, än
plogen, hwilken hon nu kiörde. Han tycktes igenkänna en,
den han fordom sedt, men kunde ei i minnet igenfinna
namnet, hwilket åhren utplånadt. Och hans rörda hierta wille
liksom säga: se nu den, hwars förnöjelse är så nära förenad
med din egen. Och för hwars olyckor du så ofta suckat.
Men det gick såsom töckna och skyfall för hans sinnen. Han
kunde intet finna sig, utan frågade hwem hon wore?
Hon swarade det hennes namn wore Hilldur. Ett namn,
som ei wore så mycket bekant uti werlden. Hennes olycka
hade drifwit henne at här söka sin lycka. Här lefde hon nu
förnögd under Gudarnas beskydd och fri för alla lyckones
swek. Han wille komma bak om denna hemlighet, men blef
altid tilbaka hållen genom detta swar, at hon med sitt
tålamod så segrat öfwer alla sina olyckor, at hon dem också
förgiätit. Til en hugnad i alt sitt beswär, ägde hon den förmån
at kunna glöma alt det, som förbi farit war. Af alt hwad
henne öfwergådt, mintes hon intet mera än det at hon förr
warit olycklig, men nu en tid lefwat i en så stilla och
förnögd enslighet, lycksalig. Han wore ock intet betient med
det, at hon skulle uprifwa de gamla såren och tillika med
minnet förnya swedan af de sorger, dem hon nu förgiätit.
Han frågade då om hon ei hade kiändt Gudleker och
Allogis, eller åtminstone hördt deras namn nämnas? Hon
swarade, at det nu woro några åhr, sedan hon efter åtskilliga
lyckones stormar hade hittadt detta lugn. Då hade hon
råkat twå så kiära Personer, de oskyldigaste och tillika de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
