Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycksaligaste uti werlden. De hade öpnat för henne sitt hierta
och sin koja. Med dem hade hon lefwat lycksalig.
Förnöjligheten hade warit deras rikedom: Oskyldigheten deras ähra,
och deras enslighet hade skänckt dem så digra nöjen, at en
Kungaskrud intet warit emot dem at förlikna. Nu woro de
blefne ett rof för förrottnelsen. Deras dag hade skyndat sig
at gå neder och nu sufwo de uti jorden så sött som Kungar.
Och kan hända, sade hon, du wet deras lefnad, så wil jag
säga dig deras lefnads slut.
Det war en klar dock til sin utgång bedröflig
sommardag, då Allogis hade somnat i gräset. En orm rörde
hennes bröst, hwilka kyskheten altid så wäl förwarat. Swedan
af såret giorde at hon waknade, men slöt strax sina ögon i
den sidsta sömnen. Gudleker giorde alt hwad han kunde til
hennes heder och åminnelse. Han upkastade en hög, hwarest
hennes kropp til en långlig och stilla hwilo nidsattes. Hwar
dag strödde han friska blomster wid hennes grift och tålde
intet at något orent skulle nalkas det rum, hwarest en så
obefläckad kyskhetenes bild och en så behagelig wåning för alla
dygder, aflagt sin förgängeliga del. Min hielp war honom
angenäm. Mina tårar runno tillika med hans kiällor öfwer
hennes sten. Mina Föräldrar fingo intet så många tårar
af mig. Ty i den ålder jag då war, kände jag intet min
förlust och wiste intet at skiölja en så dyr aska med tårar.
En dag war Gudleker allena och ärnade med sin
herdastaf sönderslå några maskar, som kröpo fram undan stenen.
Men derwid tyckte han sig höra denna röst: Hiertans
Gudleker, war intet så grym emot din Allogis, den du tilförene
älskat. Dessa maskar äro wäxte ur hennes skiöte. Undra
intet. Lyft up stenen, som betäcker hennes kropp. Se och
tro dina egna ögon. Han giorde det och såg huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
