Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgängelsen angripit hans förbleknade Herdinna. Det war af
henne intet mera öfrigit än en nakot hufwudskalla och några
multnade ben. En näfwa mull och ett knippe maskar.
Och sielfwa duken i hwilken han swept hennes kropp, war
blefwen så swart som jorden. Såsom wi förskräckas, när
wi uti mörckret oroas af underliga och sällsamma syner: Så
rördes ock Gudleker, när han såg den förändring, som
Allogis undergådt. Han speglade der utgången på de arma
dödeligas hela pracht och härlighet. Jag kom der til.
Hilldur, sade han til mig, förgiät hwad Allogis har warit och
se hwad hon nu är. Hwad hon nu är, skal Gudleker snart
warda. Och det har han nu redan blifwit.
Emedan Kunga Sonen wille se deras grift, tog Hilldur
honom wid handen: Förde honom dit och begynte åter at
tala: Se du obekanta yngling, eho du också är. Här
hwila Gudleker och Allogis. Hos dem sitter jag som oftast
förnögd, och talar med dem om min tilstundande hwilo. I
dem speglar jag mitt tilkommande öde. Ty hwad de äro,
det skal också jag warda. Huru roligt hwila deras kroppar!
Huru stilla ligga deras ben! Deras aska tryckes af inga
sorger och deras sömn är utan all förskräckelse och bekymmer.
Om någon del af oss lefwer efter döden, måste den efter en
så dygdig lefnad åtniuta dygdenes oförwanskeliga lön i de
sälla Glyssis wallar. Hilldur är intet eller odödelig. Mitt
lefnads lod löper en gång til jorden och mitt hiul får stadna
wid det mål, som allom androm förelagt är. Jag har den
hugnad, jag får dö. Jag får en gång multna uti jorden.
Jag skal då sofwa så sött som de, och mina ben hwila så
stilla som du ser at deras nu hwila. Här skola de brusande
olycks böljor, som mig förfölgt, stadna. Öde och lycka
til trots skal jag här wara lycksalig. Emedlertid wil jag så
lefwa at jag då får förenas med så sälla skuggor. Och at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
