- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
14

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det war. Kunga-Sonen war nu på sitt Skepp och
Hilldur för hans ögon och tankar. Kan hända, tänckte han,
en annan ligger fördold under Hilldurs namn. Finge han
nyckelen til den hemligheten, skulle han snart finna orsaken
til de owanliga rörelser dem han kände. Han wille
fördenskull den nästa dag uppenbara sig och öfwertala henne at
taga larfwen af sig. Han somnade emedlertid och wädret
blåste up. Hans män woro då uti otid wakna. Anckaren
lyftades. Seglen hissades och fyldes med en stadig wind.
De små wågor, som med sachta dån bröto sig uppå
rymden, befordrade des fart. Och innan han waknade war
öen förswunnen och de nu komne in emot det rum, hwarest
Logaren blandar sitt socker, med det salta Swidthiods haf.
Man hoppades snart få kasta sitt anckare och intaga sitt
Segel uti den hamn, som de sökte. De beredde sig at betala
sina löften til den Gudamacht, som giordt deras resa så
lycklig, när en mörck natt med en oförmodad storm dem
öfwerfalla månde.

Thyr fölgde med ögonen efter detta Segel der det
dusade ibland wågorne. Der seglar Hialmars Son, sade han.
Han är min slächting och är wärd at wara. Med
frimodighet möter han sin fara och på ödmiuka skuldror bär han
sin lycka. Jag älskar honom och han bör älskas. Han
går nu at knäfalla för de största krafter: At se och wörda
dygden. Det må han giöra. Han ärnar aflägga sitt namn
och sin höghet. Men denne larf är alt för liten at dölja
honom för en så stor fara. Hans stora följe giör honom
misstänckt. BLand så många, som känna honom, torde
en af list eller oförsichtighet säga, det är han som slagit
Digner. Sielfwa Skeppet på hwilket han föres, förråder
honom. Det har warit Domars egendom, som skänkt det åt
en af sina wänner, hwilken efter ett olyckligt slag sprungit i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free