- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
364

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364 Adalriks och Giörhildao Äfwentyr.

dsenlkul allenast at- tipsiudsa hela Notdenes krafter til håmd och
totede emot hans Fiender. Det ar denna lust allena, som
häller bandet mellan Sial och Kroij tilhopa, hwilken en så
smäktande sorg eljest hade brutit. ( " -



Thorn blygdes och« rådnade i det hon-betraktade sin
swaghet: men Giöthilda, som märckte hennes oro och bekom-.
mer-, uptnuntrade henne ," och sade: Gudarna haswa sielstva
betygat sin kiiirlek och omsorg sök dig i det, at de öfwertogat
dig om din «egen swagljen Den kiänner seg ännu intet siels,
som ei; klan-ter sin swagher. Han dristar på sin storcka och
troe. sig kunna alt, men kan doch intet. Du har stådt på en-
oralt klippa- och doch intet fallit. Du har smakat kärlekens
söta bedrägerien och kan nu med din Fiendes nederlag segra.
Slut ditt hierta for en få orolig ro, och ett så ängsligt nöjes
Dn har sedt. din swaghet, hwarigenom alla dina dygder snart
kunnat förmörkas, Mißtrösta på dig sielf, och bed at en högre
kvast-må leda och uppehålla dig· All den dygd– som DOMT

två-ta små hiettanz aeutflnten as den högsta och oandeligaj ;

Kliallatn Wi se, så länge detta ewiga Linset uplyser oß. Wl-
stä, sa länge som des hand ledet och storcker oß. Men utom-
honom måste wi snafwa, stapla och falla. Det har jag lärde
af Swipdage«r,. och derigenom ar mitt sinne upwäckt- ·at jag

qltid tancker på mig siels, såsom ett stoft , det der genom en-df

ljögke kraft måste nplii·tvas: såsom en mask, hwilken winglat
ochkastar mig i Allmacktenn händer: såsom en lkugge, hwilken
har ingen rörelse eller lvarelse af mig stelf: utan alt af ewig-
heteznes oandeligatLius allena. Pä. detta ewiga, adla och full-
komliga wäsendet tancker jag altid med wordnad, såsom den

- - –-——- «

kraft-; son1.,mig upliswat: den hand , hwilken mig uppehäl-T- - «

ler: den Sol-, som Mig lyser» och» fägnat-. Han alt, och
jag intet» Och söv öfrigt unna mig i min olocka den för-

mäle at sås alika dig jkiönaste Thora, såsom min So-

stek-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free