- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
366

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366 Adalriks och Gisthildas Åse-genesen



dödde min· frihet. Andra mördade och jag älskade honom.
Han dölgde sig under ett främmande namn, men min egen
swaghet öpnade mig ögonen, fä at jag redan kände honom-
dä han ännu asar obekant för alla andra. Han ägde en toan
i Domars Dotter- som warnade honom, da lyckan ei wille
längre tillåta honom at wara fördold. . Han uptåckte sitt jämn
han mar ei mindre särad an» jag, och tvära hiertan woro re-
dan genom ett hemligt begiar förenade. Han flydde och tilli-
ka med honom all min lust och förnöjelse. Men huru orolig
är icke klarlekem Alla mina stunder woro ängsliga, och alla
rum woro mig obeqwämm tysjag saknade altid det, som mig
, smäst förnöja skulle. Alla mina tanckar woro delade mellan
hopp och frucktan, och«mitt sinne war såsom ett af stridande
lvader uprördt haf. An smickrade jag mig fielf med klarte-
kens söta statisters Locklig den dggj sade jag til mig siels, då
jag får sittja wid hans sida. Aa srnchtade jag alt det, som
oß ewigt åtskilja kunde och säncka mig i det bittraste qwahb
Jag tyckte mig se Himmel och Haf förenade til hans förderf-
dä han dress såsom ett spehl- för wind och böljor. An säg-
jag honom mitt ibland sina fiender, hzvarest hans stolta sinne
ledde honom i alla dödsens fahror. An såg jag honom-bun-
den föras. fram för Regner,som rusade at slita hiertat ur hans
bröst och doppa sinarhånder i hans blod. Jag tyckte mig
mal se, huru han waroöfwerwinnerlig i sin dygd, och aten
högre hand makade öfwer honom, at draga honom ur al nöd.
Men min sruchtan roar altid större an mitt hopp. «

- Ofta sade jag til mig sielfe Lycksalige ides som ännu
äga sin egen frihet. De arv nögde och aga alt i det de id
ga sig stelfwa. Dn grymma klarlek, du söta fiende, hntll
falskt är-· dit smicker och dina nöijen bedrägeliga. Du leker och
skitar i din lek. DU smickrar och fängslar med ditt smicker-. Hjela
tvär förnöijelse mästewara ett ros för din-grymhet. Ach! at jarge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free