Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nionde Bokem 49 .
Af dem kunde man märcka all den grymhet och bitterhet-
som kokadei hans ådror. Han suckade och hans suckar wo-
ro fasom ett Willdiurs rytande. Förtret, otolighet och wec-
de gingo ntaf hans mun, likasom en rök och en imma, hwil-
ken upstiger af sett matn, då det med starcka Eldar kokas.
Men Hilltner war orörlig. Det hjertat, som för sitt Jäder-
neslands nöd och elände warit fä blodigt, at det ock utbrustit
isuckar; mar nu då deg egit Lif stod i fahra, aldeleo orör-
ligt. Det kunde nu intet röras eller bewekas. Det war nu
som en Klippa, fast och obetvekligt mot alla hotande stormat-.
Det roar en frihet hos Hill-ner, som aldrig kunnat
förtörna en mild-och dygdig Konung. Ach huru stor år icke
en Sial, som utan förtörnclfe altid kan höra sanningen-
Audin sielf har tilstlldu at det första och det wigtigaste, som
han hade lardt af Mimers afhuggna hufwud, mar det, at
en Konung aldrig borde genom fanningcn förtörnas. Han
hade sielf hatat henne hos Mimer, då han lefde; men mör-
dade henne, sedan han war död. Nar den största ifren war
öfwer, mårckte han huru dyra och wisa de räd woro, som
honom gier blifwit. Han fölgde dem, och war i deras ef-
terföljande lycklig. Alla mäta Konungar hafwa alt sedan den
tid ei welat råda öfwer- andra hjertan, an de, fom ällkade
dygd» och sanning. Men en swart Siiäl frucktar, at genom
sanningens rena strålar blifwa l all sin blygd fornmcket blot- -
..tad. De smickrande tungor, som nu en tid warit den enda
Bch den rinaa tröst, hwilken Regner under sitt frätande
qwahl hade smakat; de betygade sin olust. Deras Förste ha-
de aldrig famlat i mörcker, och behölde intet mera Lins, ån
det han ägde. Han kunde aldrigbättre befästa sitt Folcks
sakeeheh an han nu hade glor-bh Hillmer hade bordt påmin-
na sias-kidet han war en undersåte, hwilken borde lyda.· Med
ett ord-is han blef anklagad ochädömd til sat dö. , D
— " · ek
s
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
