- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
163

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



» Ellafre Bokem « «1·6z

eller någon wbrdnad för hans dyra Person. Jag mißbru-
kade den frihet i hwilken mina Medborgare födas, och den
gjorde jag til en formarförmittstelfswåid. Jag war i stånd
at tiena mitt Fadrenesland, men jag befordrade des förderf«
Jag sålde destvaifarw och hieipte at stita gamla dehiar ifrån
Riksens Kropp, somjredan genom-Marian loßade blifwit.
Jag kiöpte röster, at understödja mina jahrliga Anjlag , och
jag stiftade Almenna oredor, at kunna sa mycket bättre utföra «
det, som jag ärnade. . Och jag tror at mina etende Med-
borgare lära i många öhr sucka öfwer det eiende, uti hwikek
de genom mig störtade biifwit."

Alla nattvarande ryste wid en födan bekiännelse, och
han blef dömd at wara ewigt olycksalig. Mem brände ho-
« nin medett jerni ansickiet, och wisade honom bott til de
osalia hennvisten. En annan Skugga steg fram och begynte
at talat Jag syntes wara akt medan jag lefde, och war dock
intet. , Med tårar iögonen, betygade jag mitt medlidande
emot de olyckliga, och arbetade dock· ofta på de oskyldigas för-
de.r"f,.: ,At smärta en oskyldig medfriare til ähran, som hade
större sortien-st, högre förstånd och mera stickeiighet, hade jag
snogsamt lärdt. Men när han war fallen, roar jag ock den
första , jom räckte honom handen i fallet at understödja ho-
nom. »Jag blandade hans suckar med mina tårar, och för-
dömde dem, som ei skonat så stora dygder och så mycken för-
tienst.«’ Jag hugnade de Fattiga af mitt bord och min bä-
gare, men ätsteif ofta frnckten aj deras flit, och drack musten
aj deras blod. Jag försumade intet tilfalle at wifa mig för
- « . Xz Gu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free