- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
265

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-Trettonde Botten. - . 265
tad- blef. Han kom at tagaspoß utut tvära Band, och tvi
flydde undan hans bandet-. Han toae en toan och en Fadey
örn i sielftva liiektat oitvee tvära olyckor, och wt ans-i o ho-
nom med bitterhet ,·säs,om- en mordisk Fiende. Den tattmäks
tigaste hamd hadesatt Waonen uti hans bander, och tvi ön-
skade alla olyckor öfwer honom, såsom en förstörare af den
allmänna toligheten, hwilkeu endast at minna något hetöm och
några rikedomar, glotde så många Menniiklot olyckliga.

Säledeg flydde tvi fulla med taddhoga fdr den- som
bar för oß den största kiätlek i werlden, och intagna af en
blind wtede emot honom- soms wi dock borde tacka fot all
ömhet och omsorg söt oß. Wi woro länge- i denna willfas
telseny til djes jag änteligen fick tveka sanningen. Rodinger
förde oß i aflagsna Skogar in uti Landet, och tvi blefwo
ledsagade uti ett Slott, som hans Förfäder i willaste Skogen
hade upbygt, at wara en tilsiuckt uti hastig nöd. De träsk
och sumpoga orter, som lägo deromkring, gjorde tilgången kil
detta tumet tung och beswäclig.. vMait kunde allenast komma
dit vii en sida, hwatest en bro war med mycken mödo tup-

bygd. Men den wat ock intet bredare, an at twenne tillikas

kunde gå det-öfwer. Sielstva Siottet war på en lit-en hogd
mitt ibland deßa motastet betaget. ,Det wat mät intet stott,
men dock fast, och med trygga Murat mät förmahtadt.
Grafwatne woto attid upfolte med det wan» som de diupa (
träsken ifrån sig gäst-vo, hwilka dock sielfwa detigenom intet
uttokckade. Utsickten kunde intet tvata uti en sådan belägen-
het- bei)ageiig. Möreka Skoga« diuva Ttaik och bratta
Klippon kvar alt det, som man med ögonen kunde se. Det
enda som kunde tagna sonett, wat, at seFifkatnw som woto
planterade uti Main-armen stor myckenhet, och sprutade
uns watt-ubtpnens, nät Socen Lleckte med ssina strålar pii wat-
« 2

Uck-

l—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free