- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
296

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



296 Adalriks och Giöthildas Åfweneyr.

Hermes kläder woro ester det stånd, uti htvilket hon lefde-
men dock medv den konst af behaglighet upknumek at det tock-
tes wara en Drottning, som företagit sig at spela en Het-
dinna. Fast hon war älskad as en Herde, bles hon dock wor-
dad af alla, som henne sågo. Hon- gick sii nögd, som hade
hon setat mitt Uti Lycksalighetenes skiöke, och sedt alla Jor-
denes Kronor, och des härlighet ligga söt sina fötter. ·-Och
i sanning war des Siäl så stor, at hon kunde sötackta alt
detta. Hoa ägde uti sig sielf alt det, som kunde giöra hen-
ne stot, förnügd och lycksalig. . . - «

En Hjelte-s som- med segrande arm lagt sina Fiendet
til Jordm, och i des egit Blod tkriswit Friden, är intet nog-«
date- när han under allmänt sagnerop-, och genom de apte-
sta SegersPortar sötes in uti Staden: Den ar under all
sin otack och sin heder intet nögdare, an denna Herde« wat
öfwer den Seger, som han wnnnit, och as hwilken han kil en
belöning wunnit den dyra Skatt, som honomsölgda De
sågo på hivat-andra med leende munn och- förnögdt ans-eken
De gåswo gen-om sina ögon-, som altidv möttes, tillkänna, at
den ena tvar den andras hela sörnöjelse och rikedom. Sil
nögda de eljest woro, steg dock en ny rodna np uti deras
sögom när de marckte de främlingar, som kommit På deras
marcker. J. synnerhet förlorade den stolta Herden all sin Fri-
het, när han kom något närmare, och blef wid ålkådandet as
deßa obekant bestört och likasom bunden. Hari sade til hen-
.ne-: ingivet intet hivad det år för nöje- som jag sörespår mig
:af deßsa. Ach! ar den ena ai dem, wore den, som jag me-
nar, få blefwe min önskan upsyld Då finge jag i dag om-
samna den ,s som jag näst dig bland alla uti werlden mast
alikan Jag tror at de Odödeliga haswa hördt tvära suck-ar-
.och betedt Menlo-i.a.- atkunna gä. utur den sahra och ost-Stett-

, c ,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free