- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
303

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stereo-ide Bores-; · gös



deras hand. Rär deras tvrede en gäng är mättad af mina
tårar och mitt elände« så lär ock det brytas ioch bortka-
as». Dä har jag ock begynt at anse döden-såsom en hwila.
s ögd med mitt Lif, och tålig under Gudarnas Ris- zhar
jag ock äterwåndt, at wara Fiende för döden. Deßa äro
de Blomster, som jag hämtadt af mina Törnem Det är
den sördet, som jag haft af mina olyckor, hiv-ers hettitisk-
se jag äter wil fullfölja.

- Jag zsiydde, och wiste sielf intet» hwari. Dödfensbite
terheter swäfwade stadigt för mina ögon, och förskräckelsen
war mitt följe. . Solen ivar i sin avgå-ag innan jag for ritas
Slotteti och Regna- sotn med sin-skåningen wille fria sig
frän Mazmiktanckay mar den natten öfwer blifwesniSjok
gen.- Han hade kvid Solenes uprinnelse å nyo begynt at ja-
ga, och min blindhet war så stor, at jag red in i de Lan-
dar, hwarest han då jagade, antingen at derigenom lätta sitt
sinne, som war med fä många laster betungadt; eller ockat
genom de oskyldiga Diurens Blod förnöja fitt torftiga hjerta-
somstycktes toa-ta sfbdt at dricka Blod allena. Jag war o-
bekant om alla svagar, och uti ingens händer tordes jag
fdrtro mitt Lif, När den- fom af mig mördades i stället
för en Faber, bar intet annat än«mord och bitterhet emot
mig i sitt bröst, hwad skulle jag då tvänta af andra. Jag
hade en stund, då jag ridit genomde tystarerarcken blifwit
rörd til afwund emot Foglarne,sfotn qwittradeutiz träden. De
rörde sina spelande Naf titaf frögd, och jag måste ntgiuta sä·
täta och bittra suckar-. De wiste af inga sorger-, och jag ha-
de fnart af min ängslan blifwit tryckt til Jordene. Solen
gaf dem hivar dag i sin nprinnelse ett nytt ämne til frögd,
och min Lyckos Sol tycktes ewigt wara neder-gängen. Ach!
tänckte jag hos mig sieifz omOdock mitt hierta wore fä frist-St-
· . q c

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free