- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
346

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



z46 Ada-kirs och Giöchitdes åtfwmkykx



huru högt han älskade des» frihet och sällhet, nät han til des
förfwar ei fkucktade at utgjuta de Blodedroppay fom redan
begynt at blifwa tröga i sitt lopp, och stelna i ådrorna. Han
hade älskat Fridem så länge han kunnat glöra Norden luck-
falsgz men när han genom Wapnen måste förswara des rätt
och trygghet , borde han afwen wäga sitt bröst.

Den närmaste i åhren war Angantyr, som i sin ung-
dom fört-enat de pråcktigasie Lagrar, och ännu intet förlorat
sitt mod. Der bodde annu en munter och oförskräckt Stckl
i en Hyddty som genom ähren bllflvit nog förswagad. Han
hade en tid burit Adalrik Pä sina knö, och i sina armar
giömt honom för sin Flendes grymhet. Nu war han kom-
men at lyfta honom på Thronem och bygga hans säkerhet,
på hans flagna Flendes Blod. Han säg nu med förundran
honom, wara blifwen en få sior Hjelte; hwilken tllförena
hängt en liusilg börda på hans handel-. Han hade en tid
förwarat den Kronan, som i Pmesland wantade på Frede-
fa , och förde nu med sig den största siorcksan af samma Rise,
·at nndersiödia sin Drottnings Broder. Den fahra uti hwil-
«ken hennes Ltf en tid marit, hade upmuntradt alla henne-s
-Underfätare, at wilja se och straffa en Fiende, som så kun-
nat förfölja den oskyldiga Dogden. Denna Angantyr bar
mal sielf ingen egen Krona, men han blef dock af flera Ko-
snungar wördad för fin rote-het och tapperhet. -

Der mar Sigmund- som styrde Winderna,s intet alle-
nast mäcktig genom sina Waon, utan ock genom sin intighet
Genom bagge wiste han at skada och förfwaga sin Fiende.
Hanan fast och orörlig t sitt upsa» och hwarest Mackt et
thlle glöra nog ,s der- tog hanKonster til hielp. Han war en
Hseltts som-ofta tned"segrande fot trampat :sin slagna Fiende-
och aldrig bleknade utt fahtam Han wtste både at stona Fch

- — « w ga


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free