Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 Adalriks och Giöthildas Åfwentyr.
utan ett mördande qwahl se deras fall. De önskade , at de
Odödeliga, pä hivats befallning de nu dö mäste, wille ätet
hugswala hans hierta med all förnöjelse, och derigenom torcka
deras Bild urhans blödande minne. De tackade honom for
all kiärlek, och den sidsta suck, som de utgiöto, skulle wara
den, at Gudarna wille wälsigna deras olyckliga Fader. J
det hopp wille de dö förnögda. De tårar, som de låto rin-
na kring hans fötter, kunde wittna om deras ömhet, dä de
måsie lämna honom i denna sorg. " -
De talade , men hans ängslan hade tilsioppadt han-s
öron, och han tycktes nu mera wara utan all kiänsla. De
blefwo framförde til det upresta Altaret, och kladda uti hwi-
ta kläder. Mem krönte dem med krantsar utaf blomster, och
stänckte dem med watn. Alla, som närwarande woro, rör-
des af medlidande för så oskyldiga Lif, och de, som sielfwa
ei frucktat al dö mellan Wapnen, kunde ei utan tårar-anse
ett sa ömkeligit Offer. Alsdrig, sade den ena-kil den andra-
kan ett sa osiyldigt Blod förwärfwa oß de Odödeligas Räd,
utan det drager snarare öfwer. oß deras wrede. Kan hända
deras Blod giör allenast de första droppar i den Flod, som
wi alla mäste föröka. De dö, och det bör snart oß. Men
Siwatd och Regnold omfamnade imedlertid hwarandra- al
betyga hwarannan sin kiärlek den sidsta gäng uti werlden.
De« föllo pä knä och knäpte sina händer illhopa. De bodo
det de Odödeliga wllle med Räd mottaga detta soffas-,- som
willigt lade sig för des Attare, och läta sin wrede stillas ge-
nom deras Blod. Af kiärlek för sin Konung, som befalte
dem dö, koste de densKnifwem som nu skulle öpna deras bröst-
okh deras Blod skulle i stoftet betyga den wördnad, som de
for honom hyste. De dödde nögda för sitt Folck- och önska-
de det deras-sällhets rot mätte genom detta Blodet bli-liva sil
fircktat," ar den t långllga tider grönlka måtte. D i’
s e
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
