Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Septonde Boren. 429
fwnrit honom sin trohets ed, fast denna dagen war den för-
sta, som gaf dem den Frihet, at fä försäkra honom derom,
De hade blifwit»twnngna, at följa Tyrannen under hans flackt-,
När deras Broder singo den fägnad , at med glädje föra sin
noa Konung up- på den Thronen, som hans Fader honom
lämnat; måste de lämna sitt kråka Fäderneoland, och til sin
egen grämelse wara Regners följe, och enda hugnad. Detas
flackt grämde deras sinnen ännu högre- emedan de Rgo åtskil-
ligt stämplas, som kunde störa deras Lands- Män ännu o-
lyckligare, och eländigare. Regner hade ofta begiardt deras
räd, ochz enzsial, som hyser någon frncktan kor Gndarna , Inn-
de lätt föreställa sig, med hwad- sinne de kunnat gifwa ett
räd, at förderfwa ett Land, som tvar dem klarare an alt i
werlden, och at oroa en Konung, hwilken de alikade högre
än sitt egit Lif. Det förtroende, som de ägde hos Regna-
hade warit dem odrageligare, än den smäraste träldom-« Män-
gen hade med mindre ängslan , burit de tyngsta dockor-, och
mången hade med mindre förskräckelse, ansedr Fiendens drag-
na Swärd tvändas emot sitt Bröst, än de hade sedt Tyran-
nens anstckte,,nar han kom at dehla med dem sina giftiga råd.
De hade i fina-hjertan, suckat öftver sitt öde, och nu anteligen
blian frie från denna träldom. De önskade det Adalrik wille
mottaga dem , och tillåta dem, at med sina händer äfwen arbeta,
ar npratta Kimbrernas tittande sällhet. Intet i werlden lknlle
svara dem klarare, än at få bidraga något til ett sii dyre än-
damähl,- och ar dö derwidk räknade de for sin största ödem
. Han talade detta meds tårar nti ögonen , och de, som
honom folgde, suckade derwid. De- föllo pä Jordena, och bo-
do det Adalrik intet wilte försmä, at rakna dem ibland sina.
De woro ibland dr sidska, som kommo at försäkra honom om
sin trohet , men de woro derutinnan också ibland de olnckelip
gaste. De wisade några sär och« strimor, dem de borg pä
rop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
