- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
431

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. Seutonde Bokem , . 431

tvar nu sa angelägen om deras walsard. Det alt war in-
tet utan mißtanckas och åtminstone roar han en Strymtare,
hlvilken ei niente alt det uti hiertat, som han sade medmumi
UM. Så fagra ord- woro komna från den smartaste stals
och hade Fienden något fahrligit swek uti sinnet, så hade han
der til aldrig kunnat sinna ett tienligare märcktug. Adalrik
skulle akta sitt Lif, och ei hysa i barmen en orm, som til de-
löning för al nåd och förtroende-s torde gifwa honom ett dö-
deltgit far uti bröstet. Wille han intet trampa honom, skulle
han dock satta honom i det ständ,’ at han ei kunde skada.



Men detta mar den enda gäng , da Adalrik ei tville ly-
da stna kvartilers rad. Han trodde, at det första steget til
Toranni wore det, at bara mißtkoende til sitt Folck, och der-
igenom pläga Konungar bloda sina händer, och draga öfwer
sig namn af tyranner. Ett sådant mißtroende skulle ewigt
wara jagadt utur hans sinne, och aldrig fä förföra hans hjerta.
Deßa elanda, som begiarade hans beskydd- woro Kimbrer.
De hade farit willa, och sölat sig uti åtskilliga laster, men kan
hända deran famweten waknat uti en fmartefull ånger. De
torde sielfwa fördöma sina sramslutna dagar, och ei anfe dem
utan grämelse. De torde genom dygd och trohet nu wilja bät-
tra sina förra schl, och försona sitt Fadernesland genom ett
Blod, som de utbiödo ttl des tienst. War det hos dem än-
ger, sa wille han ei förewita dem deras förseelser , ty han wille
haldre förlåta an straffa. Hade de det upsät at nidlagga sina
östiga dagar uti dygdenes tienst, så kunde han ei neka den hug-
nad för deran sammeten. Nar de plägades genom åminnelsen
af sa många laster, måtte de ock kunna fägna sig med åtank-
kan af någon Dogd. Han ivore hårdare an Berg och Klip-
pa, om han ei skulle röras af få många suckar och tårar. Hais
wote grymmare an de willaste Diurem få framt han utan
medlidande skulle kunna se deras farade kroppar och blödande
strnnoa Hari bad sina mannen det de el tville intala honom , ar

Jt i wata

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free