Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sextonde Boketr. 453
dinalfånden «Mcd samma sinnes stillhet, som jag bär deßa band-
skal jag gå idodem om de befalla, och så långe detta hiertat tö-
eest mitt brosk, skal jag wotda deras Domar. Jag finner mig
i mm olycka sedan jag watit ofta olycklig, och mina band åro mig
intet beswarliga. Min siat år ännu fri, och trotsar ditt Tyran-
ni. Mitt hietta åt ånnu lika stort, och den Dygd , som uppe-
hållit mitt sinne iså många fal-kon har ei ännu öfwetgifwit mig.
Om jag frucktade doden,.skulle jag smickra mig med åtskilliga hopp.
Jag skulle-påminna mig, det aftonen ännu intet wore kommen-,
och at alt kunde åter iett«ögnadlick fåran-dram Jag skulle påmin-
na mig dem, som sedens-an öfwer sitt- husiwud,« och dock blifwit
tyckta ur fahrnm Mittegit lefwetne-, jom skriditiort mellan så
många underliga händelser-. skulle öfwertyga mig derom, at Gu-
sdatna altid kunna frälsa-en oskyldig siat, nåt dem behagar. Mike
Lis-, som-du nu hotar, åt kils-stena tyckt ut dina blodiga händer .-
.såsom ett rifwit Fåht ur kiästarna på en blodtotstig Ulf. Meri
jag stucktar intet sotdöden, och hannar intet för min olycka.
Jag har öswertygat werlden derom, at jag år Hialmato Son-
och alla de , som ålika Dogdem hajwa låmnadt mig det minnes-
botd, at jag år tvård en Krona. Det år den Seger, som tn-
gen Locka kan tifwa mig ut händerna. Men om något oroar
mitt hjerta, så år det detta enda allena, at se hamden så lån-
ge skona dig , som åt en tvåmjelse för alla leswande, och en
otäck wåning sot så många laster. Det åt en sorg, som grå-
-mer mitt hierta, at jag ännu ei hunnit befria mitt arma Få-
detnesland, från all frncktan ior en mordisk Tyran, som nu lån-
ge warit des sorg och deg elände. .
Regner tvat redan så upjoltsas hat, Iwrede och håmdgitigs
het, at detta förgist ei kunde mera hos honom förökat-. Han be-
giarade weta , hwad Adalrik skulle gjordt, om Regner falliti han-
:l)åndet. Det stora mod-, hivar med han trotsade ockjå uti ban-
den, skulle ei tillåta honom at skrymta-. Det ar en onddig frå-
ga, smakade Adalrik, och jag skulle derwid ei hafwa begiått ditt
råd. Ditt egit sammeten somf ät få upsolt med sår och stackar r,
. g·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
