Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 Adalriks dch Giörhildas Åsivetttvtx
säger dig hivad du har sörtienat. En död wore intet nog at sör-
sbtta alla dem, som du genom dina illgierningar förtörnat. Kan
händ-a, at min mildhet dcdt för dig , och min Dogd warit större-
ätz alla dina laster. Men du , som ei törstar efter annat än Blods-
slack din törst i de Drufnoor- som Skiöldungatnas Stam gifmin
Här är det Lis, sör hwilset dtt fä osta gildrat , och se här det brust-
hwilket du sä länge förfölgt. Försnma dig intet, och tro, det-häm-
den snart maknar öswet dig. Orvar är ditt Sioärd? J striden ,
har din darrande hand ei kunnat blotta det samma, men nu kan
dn draga det utan fahra. Man händer äro bundna, och dti mä
dä åtminstone wara oförskräckt, när du ser dig sä sätet-. th
du giöra min död stvär och långsam? Frani med sträckebänck, och
alt hivad ditt motdska sinne kan uptänckm Jag är beredd at ge-
nomgä alt. As mitt stost skal nprinna ett ris-, font tkoßar di-
na skuldror , och mitt namn skallestoa ien ährosull åminnelse, fä
länge som ditt leswer i blygd och förstnämle Hwad dröjer du?
mörda den, sorti en gäng har skonat dig, och wisa det jag sör-
tienat at dö , som warit tilsörene retad igenom fä många oförrät-
ter-, och dock sattl fahran mitt egit Lis, at frälsa ditt.
Sä kunde Adalrik wäl bliswa öswergifwen as sin Lotsa-
tnen ei af sitt stora mod. Han kunde ei förskräckas den stund, dä
han stig intet annat söt sina ögon, än en ömkelig död, och titan
förskräckelse tville han giswa ifrån sig sielswa Lifwrt. Regner
tville unna honom nägra stunder- at kunna sedan bruka honom til
ett ömkeligit Offer. Han ärnade fälla sina Segel i en af de
närmaste Hamna» at der sörtro Halldano Asta· uti Jotdeneo
skidre, och med Adalriks Blod bestänka hans stott. Men huru
—underliga äro de dödeligas öden, och huru föränderliga äto de-
ras wilkor? du Ewige Kraft, som styret all ting; dina Domar
äro obegripeliga , och aldrig förblindad tvära ögon snarare, än
dä tvi wilia skåda-och ransaka dina mägar. Wi kiänna intet de
wägake som du leder oß, och tvi förstå dem intet förr än dä» när
zdn pil slntet sielsuppenbarar din hand, som oß fördt. Wi tyst-
ner Abi häpne; Wi kunna intet tro oß eller tvär socka, osb
. » . » » «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
