- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Andra delen /
459

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sereonde Bores-. - 49

da uti sorg; sedan det blifwit af ett så dödande skottsåtadt. Det
söta hopp- som han cn tid hastat ännu en gång få se henne bland
de lefwande, skulle ei tiena kil annat- än at med större sweda ä-
ter uprifwa det gamla såret uti hans hjerta. Genom så förnyade
sorger skulle det swaga bandet, htviltet åhren sörswagadt, som
snarast brytas, och hans siäl skulle ei stå ut emot sä många, och
wåldsamma ansiöter af Lockan. Domar, som affin egen äng-
slan bäst märckte, huru högt man måste sörja Giöthilda, bekla-
gade Adalrik, som aldrig waeit annat än olycklig. Alt hans
nöje hade hit in til watit blandat med många sorger, och den
bittraste war honom in til denna stunden sörwarad. Hans ålder,
som i sin spädaste blomma måst tåhla de häftigaste stormar; hans
Dygder, som hade sörtient ett mildare öde, och som woro wär-
da at hastva Lyckan til sin tienarinna; hans tapperhet, som satt
hela Norden i förundran; alt förökade det medlidande, som han
bar för honom.

Sigurd Swen måste sedan berätta alt det, som han med
sina ögon hade sedt. Han lämnade fram det breswet, hwilket
hon, såsom det stdsta sahrwäl efter sig lämnat. Donrar läste
och tvätte det med sina tårar. Adalrik såg det, och tyste deßa
sidsta rader af en så klär hand. Hela hans hierta rördes, när
han läste de bewekeliga ord, ihwilka hon utmätckt sitt bedröswn-
de siäls bekommer. Hans soskg tvar stötte, än at den skulle kun-
na utbrista i tårar , men de täta suckar uppenbarade tilständet i
hans sinne. Sä snart han kunde töra sin tunga, sade han:
Giöthilda sinnes intet mera på Jorden , ty Jorden tvar en så dnr
ikatt intet tvärvig. En så rar stäl- tvar alt för ädel at längre
bo i en dödelig kropp, och sucka för den tvredsa Lyckans oförrät-
ter. Hoa hade förtienat ett rum ibland Stiernorna, och det
har hon intagit. Dit wil jag skicka mina suckar, at berätta
henne mitt qwahl och min saknad. Gudarna srälsade henne en

ång ifrån döden, på det jag äter stnlle kunna förlora henne med



ängslan. J sielfwa dödsens ångest påminner hon sig den olyckli-

yr

ga Adalrik, och hennes minne skal imitt hierta lefwa uti mörd-
.- M m m z natt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/2/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free