Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 , Adalriks och Giöthtldas skiftade-tesen
skickar alt efter sitt behag , och oß är intet mera öfrigt än at lyda.
J sielfwa döden åligger det oß·, at wörda deß domar och du ,
som ser sä många prof af dess nåd , må med tålamod uptaga ett
slag af des händer. Dan Fiender äroi dag utrotade, och ditt Folck
kan nu sattia sig i en stilla rolighet. Fågna dig ät din Seger,
och styr ditt Folck med Lhcko och omsorg. Sök hela ditt nöje u-
ti Dygden, och mot alla sorger din Lakedom uti Wishetem Gu-
darnao hand flår oß aldrig så djupa sär- at de icke deremot be-
fkiårdt en läkedom, ty de åro milda. Wänta utaf deras god-
het en skatt af Dhgd och af skiönheh font kan giöra ditt hierta
förnögdt. Och at jag intet må längre dölja den olycka, som så-
rat siälen hos mig, och dina andra männer; sa pämin dig Giot-
hilda såsom ett dyrt Klenod, htvllket du förlorat. Det ar fä-
fangt, at mera lofwa dina ögon den fägnad, at se henne, eller
Kimbrerna den hugnad, at få wörda henne för sin Drottning.
Men fatta dig sielf i denna ängslan. Wisheten ware såsom en
Skjöld at betäcka ditt hjerta- på det ett fä dödeligit skott ei mä
det aldeles förkroßa. Wänta utaf Gudarnas mildhet en kraftig
hugswalelse emot denna ängslan, och sielfwa tiden skal östa-en gis-
ra sitt derwid. Henneo sial kunde eiallka någon annan ån dig,
och at fria sig frän alt twång , har hon öpnat sig enwäg nr krop-
fens fångsel. Näl- ödet beröswat henne det hoppet, at fä fägna
sig af din klarlek, och des liafliga ätnintand-e- höll hon intet Lif-
wet sa mycket wärde, at hon skulle wilja föröka sina sorgefulla
dagar. Hon wille dö med en obefläckad åhra, och när hon ei
fick trycka sina bleknade läppar til din mun , kyste hon dig dock
den sidsta gäng i sina tanckar. Wörda hennes trohet; behåll
hennes Dyder i en wördsam ätancka , men sörg dock intet hennes
död så högt, at då Giöthilda intet mera leswer, man ei tillika
måtte sakna Adalrik på jorden. ,
Adalrik bleknade, och den sörjande Domar måste stods
sin swaga hydda på sina tvånners ikuldror. De sago på hwar-.
andra med sucka» och utan at tala ett ord , beklagade den ena
den andra i sina knackat-. Adalrik tycktes seDomars hierta vidö-
a
Eja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
