Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mor Enfaldigs anfäktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra gick förbi, och ingen kora. Det led redan
mot aftonen, och Immanuel syntes icke till.- Förskräckt
lopp Abrahamsson tillbaka till hans boning, men slapp
icke in.
»Vad betyder detta?» frågade han i en ångest, som
gränsade till förtvivlan. »Ilar Immanuel förgätit att vara
nådelig ?»
»Nej», ropade en röst bakom honom; det var Utfattig
Tro, som nu kom från sitt hem, ett litet hus, som hette
Bönevrå, och som låg i kvarteret Syndernas Förlåtelse.
Där hade han ätit sig mätt vid nådens bord samt vilat
en god stund, så att han kände sig stark och munter
igen. »Var lugn», tilläde han, »och bida och lita på
hans ord ! Himmel och jord skola förgås, men Immanuels
ord skola icke förgås. Vad han lovar, det håller han
visserligen.»
Styrkt av detta svar, återvände Abrahamsson. Men han
kunde dock lika litet som de andra befria sig från all
fruktan och ångest, i synnerhet när han hörde gummans
ständiga rop:
»Det är ute med mig! O ve, 0 ve!»
Natten hade redan inträtt, då Immanuel sände bud
efter sin tjänare Evangelist.
»Du har hört», sade han vid dennes inträde, »att jag
tagit mig för att bekymra mor Enfaldig. Jag har
tillstått Beelzebul att kindpusta henne. Hon är mig ett
kosteligt redskap, och därför måste jag göra henne
ut-korad i bedrövelsens ugn. Hon höll på att fatta behag
till sig själv för sin djupa insikt i nådens hemligheter.
Därför fruktade jag för henne och måste låta henne
åter erfara, vad hon är i sig själv. Nu tror hon, att
jag har med allo övergivit henne, och hon vet icke,
huru mitt hjärta brister av förbarmande. Gå du därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
