Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mor Enfaldigs anfäktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu till henne och tillsäg henne å mina vägnar, att jag är
henne nådig och skall aldrig tänka på hennes synder. Jag
hoppas, att hon länge skall minnas denna läxa.»
Glad över detta nådefulla uppdrag lopp den trogne
tjänaren till den lidande gumman.
»Kära mor», sade han, i det han nalkades hennes
bädd, »du har gruvligen syndat, men i Immanuels namn
och å hans vägnar säger jag dig, att han är dig ännu
nådig och skall aldrig tänka på dina missgärningar.
Bergen skola väl vika och högarna falla, men hans nåd
skall icke vika ifrån dig och hans fridsförbund skall
icke förfalla. Han har själv sänt mig med detta bud
till dig.»
Gumman, som legat såsom död med tillslutna ögon,
medan han sade detta, såg nu upp. Förtvivlan tycktes
börja vika. Hon sade ingenting. Men ett egendomligt
lugn började sprida sig ut över hennes väsen. I
detsamma föllo hennes ögon på dörren, som nu öppnades, och
i ett nu vände sig gumman om, gömde bort sitt ansikte
och började högljutt gråta. Den ankomne, som var
Immanuel, trädde fram till henne och tilltalade henne på
det allra ömmaste. Och här uppstod nu ett samtal så
kosteligt, att även den mest levande beskrivning icke kan
giva en föreställning därom, med mindre man själv
erfarit något dylikt. Därför vilja vi lämna hennes klagan
över sin otro, hennes syndabekännelse o. s. v., allt
åtföljt av Immanuels ljuvliga svar och upprepade
nådeförsäkringar. Alla de, som voro närvarande, kände en
helig bävan och rörelse, och ingen av dem gick därifrån
med torra ögon.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
