- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
196

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Abrahamsson i Teologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de det så, som om han ville sjunka ned under jorden.
Xär han fick se Immanuel, ropade lian i ångest:

»Ilerre, gack ut ifrån mig, ty jag är en syndig
människa !»

Men Immanuel förde honom åter till Syndernas
Förlåtelse, där lian lät på det ömmaste vårda honom.

Bland Teologerna utom muren blev det stor
bestörtning över, vad som hänt. Alla uttryckte sorg. Men
i hjärtegrunden voro de flesta av dem glada, emedan de
på isista tiden hade börjat att komma i skuggan för
Abrahamsson. De samlades till stor rådplägning och beslöto
därvid att tilldela Abrahamsson en allvarlig varning.

Länge drog det ut på tiden, innan Abrahamsson
vågade tro, att Immanuel var honom nådig. Men då mor
Enfaldig en gång utå hans bekymmer sade till honom:
»Om icke Immanuel ännu vore patron nådig, så skulle
han väl icke så troget låta sig vårda om patron» — då
blev han glad igen och prisade av fullt hjärta och med
hög röst sin barmhärtige herre.

Mor Enfaldig kunde knappt begå sig för glädjes skull
att åter se sin vän så underligen frälst. Under en ström
av glädje- ock tacksamhetstårar instämde den kära
gumman, så gott hon kunde, i hans lovsång till Immanuels
ära. Och ehuru hennes sång icke var så klar för
mänskliga öron, förundrade sig dock alla, som hörde den. Ty
det var allmänt bekant, och man hade det gemenligen
att •anmärka mot mor Enfaldig, att hon nästan aldrig
sjöng. Men det kom sig därav, att hon i sin hals hade
fått en stor växt, som läkaren kallade för Kors.
Denna växt hade förstört hennes organ, så att hon vanligen
ej fick fram mer än några brutna ljud; ja,
understundom var den så svår, att endast någon tung suck då
och då kunde tränga sig fram. Själv påstod hon ock,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free