Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stolta jaktminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOLTA JAKTMINNEN
()()
nödtorftigt och sprang tillbaka till Liljefors’ stuga, ty
nu var min jaktära räddad och all nesa avtvådd. Nu
var jag åter Wilhelm Tell. När jag lämnade fru
Liljefors haren, måste jag erkänna, att jag var mycket
stolt, ty jag hade betalat skulden inom en kvarts timme.
Jag vill minnas att Bruno Liljefors kände igen haren
som en gammal ramlare, den vi haft uppe åtskilliga
gånger förut. Ty det finns sådana som ha en
underbar förmåga att klara sig.
En annan gång på Ingarön. Det var under älgtiden
och jag bodde de dagarna hos Calle Cederström på
Brunn, vår saknade jaktkamrat, Sveriges förste flygare,
som nu vilar på öns kyrkogård.
Efter en veckas jakt hade Calle anslagit en söndag
till vilodag. Han var uttröttad, ty under älgjakterna
utvecklade han en snart sagt övermänsklig energi. Och
jakten hade varit lyckad.
Men Ernst Carlander, förvaltaren, och jag voro ej
trötta. Vi bådo Calle att få gå ut och försöka vår
lycka på egen hand, men han var obeveklig. Både han
och hundarna behövde vila, försäkrade han, och han
kunde icke tänka sig en älgjakt i sina skogar, om han
inte själv var med. Vi tiggde och bönföllo, men han
sade blankt nej.
— Då går vi utan hund!
— Det kan ni ju roa er med! Lycka till! Men stör
mej nu inte, för jag vill sova! Den älg ni skjuter utan
hund åtar jag mig att äta opp med både horn och
klövar och skinn! hånade han. Lille Albert, jaså, du
tänker verkligen skjuta älg utan mig och hund? Håll
bara efter Carlander, så att han skäller ordentligt! Adjö
med er och Waidmannsheil! Men skjuter ni kor eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
