Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderskärshararna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖDERSKÄRSHARARNA.
Det har ju inte varit vinter. Vad menas med det?
Ha vi inte fått nog straff ändå? Grå och full av
reumatism har himlen velat pressa oss ned i havet och det
hjälper knappt med kask. Olusten har legat över
landet. Men därför att det icke funnits is äro hararna
kvar på sina kobbar. Det är bara att ta dem om
man har hund och hagelspruta och kan knepet.
Min vän Roddars Efraim hämtade mig i Ålsundet
med sin sköteka. Motorn strejkade, så vi måste segla,
vilket blev nog så kallt. Men han hade termosflaska
med kask i. Det har gått så långt att åttioåriga fiskare
röra sig med motorer och termosflaskor. Men Efraim
svär över att ungdomen inte kan segla nuförtiden.
Strejkar motorn och det blir storm, så är en sådan
där gröngöling1 såld, därför att han inte kan sköta
skot och roder.
Nu skulle vi emellertid ta de två hararna, som
höllo till på Söderskäret. Efraim hade sin röda racka
med sig i båten, densamma som han brukar skjuta
skrak för på vårarna — ty fågel är alltid intresserad
av röda hundar. Har man en sådan, behöver man
ingen skåre, om man kan hålla sig stilla och tyst
förresten! Och en ny bössa hade han också och skröt
förskräckligt över den. Han hade sålt sin gamla svin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
