Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarsatyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
— Vilken förstorar mest?
— Skeppskikaren.
— Då tar jag den. Tack, adjö!
Den gamle majoren sade: — Ja tack ska du ha för
groggen — jag måste nu ge mej i väg. Apropå,
skulle jag möjligen kunna få låna din båt ett slag.
Jag skall över till Köpmanholmen.
— Tag den, broder, årorna och klykorna finnas i
lekstugan.
— Ja tack, jag vet. Adjö med dig.
Jag höll på med en tavla. Staffliet stod i skogen
strax bredvid min ateljé och den gamle majoren hade
dragit mig från arbetet en stund. Dagen var het
och hans grogginsinuation hade lockat mig. Men nu
skulle jag ta tag i penslarna igen. Jag gick in på
skogsvägen. Därborta glänste duken i solskenet och
lockade.
Men bortifrån badviken började ljud komma, fnitter,
rop uppe i falsetten, illskrik, prat och skratt.
Pensionatet badade tydligen.–––-Men vad är det där?
Vad fan? Vad nu? Därborta kröp lektorn på magen
med kikaren i högsta hugg. Och — — nej nu går
det för långt! Borta vid ateljén kröp professorn med
sin kikare, tydligen med pensionatet som mål. Såna
gamla rackare! Jag var verkligen för blyg att hejda
de gamla libertinerna. Jo-jo! Åldern spelar tydligen
ingen roll — eller det kanske just är åldern som
spelar en roll. Men det är synd om flickorna i alla
fall. Jag måste ingripa. Jag ropade: — Nej hör ni
gamla gossar, låt bli det där. Halt, säjer jag!
De stannade.
—Nä-äj hör ni, nu får det vara slut! Kom hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
