Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarsatyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARSATYRER 157
och svalka era känslor med en grogg och jag lovar
att vattnet skall vara mycket kallt! Ja, jag vill inte
störa er, men jag går hem nu och väntar att ni
ögonblickligen kommer efter!
De hade tydligen arbetat utan att veta om
varandra. De sökte samma mål på olika vägar. De
svarade ej utan lade sig ned troende sig vara dolda
ungefär som då strutsen döljer huvudet och tror att ingen
ser hans stora kropp.
Pensionatet gol och skrattade, omedvetet om
saty-rerna i skogen.
Årslag hördes. Jag sprang upp på Kanonberget.
Där nedanför roddes min båt av en gammal käring i
rutig schalett. Vid alla helgon, det var ju majoren,
min åldrige vän, som gick på 80-talet. Det var mej
en raffinerad en.
Nu orkade jag inte mera. Jag gick hem och
satte mig vid groggbordet, sedan jag sagt till om is
och vatten. Om ett par minuter kommo professorn
och lektorn. De sågo generade ut.
— Nu lämnar vi samtalsämnet, föreslog jag och
blandar oss en grogg.
— Var är majoren? frågade båda.
— Han kommer snart.
Om 20 minuter kom majoren något andfådd efter
rodden, bärande årorna och klingade med klykorna.
Han visslade en operettmelodi.
— Nå såg ni något, gossar? ropade han.
— Såg? Vad menar du?
— Humbuga inte! Men vet ni inte vad som menas
med att ro schalett?
— Ro schalett??
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
