Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kannstöperi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
ungarna. Å vi fiskare skulle sköta resten, för havet
kan ingen fiska ut.
— Men tror Vesterman verkligen att krigena skulle
upphöra om alla människor hade mat? frågade
skollärarn.
— Visst i helsike! Den som ä mätt, han slåss inte
för han orkar inte slåss. Så ä dä mä djur, å så ä dä
mä människer.
— Vad vet Vesterman om djurena i det fallet, han
som inte är lantbrukare?
— Vet? Vet! Jo d’ä just va ja vet. Som för
exempel när ja köffte den nya tuppen år 72, ja minns ’et
som dä hade hänt i jans. Si den gamla tuppen
började på å bli lat, så ja skickade ätter en sån där
Bramaputterjäkel ifrån Norrtälje. Men dä ble ett liv
må I tro! Han rök på den gamle tuppen å den
ilsk-nade ju te ett slag å ble svartsjuk kantänka. Di sloss
väl en styv timme å flög som tosingar över stuga å
satt ihop mä klorna å skulle ha ut ögena på
varandra förstås. A te slut ble den gamle så trött å
andfådd, så han la sej i gräset, å Bramaputter skulle
väl gjort slut på ’en om ja inte hade skilt dom åt.
Inte kunde ja ha Bramaputter i hönshuset, dä förstår
sej själv, utan ja släppte in ’en i visthusbon för att
den värsta ilskan skulle gå ur ’en i mörker å
ensamhet å eftertanke.
Men en åv pojkarna, han som ä kapten nu, va
så full i fan så han tog den gamla tuppen å släppte
in te den nya fram på afton, när ja va ute mä sköta.
A så gnodde pojken sin väg bort på dans, för han
va rädd för mej förstås. När ja kom in i visthusbon
på kvällen så ble ja liksom haj, när ja feck si bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
