Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skathällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
stämd i grönt, för skon för en målare, för stark för
en människa.
Och hela tiden höra vi havets arbete i stranden —
som om man kunde tänka sig en säckpipa i susande
bas stå bakom alla ljud av sommarn och alla färger
och alla valörer, medan livet piper i miljarder
melodier, fåglars sång, myrors rassel i svår terräng med
torra barr, solens arbete med utvidgningen av sprickor
i en gren, en flugas vingslag, tärnornas nervösa flykt,
molnens brottning med nya temperaturer, klorofyllens
segerrika framtåg i färgernas strid och min
cigarrettröks underbara slingor av blåa ormtankar — och Kalle
Andersson vänder sig om och säger: — Detta ar
oberörd mark, gosse!
Vi ha tänkt på detsamma.
Här är en gammal fästig. Här har jag ridit med min
Islandshäst över berg och utför berg. Här måste man
krypa för att komma fram. Här halkar man på en
underbart violett mossa, som sjunger ljuvt i färg med
bergets grågröna ton och gyttjans brunvioletta dunkel.
Här växa Linnea och Kröson tillsammans och
förvridna tallar glutta mödosamt över sin bergklint, bakom
vilken Nordan möter dem med kyla, då
senhöststormarna börja säga ifrån.
Så småningom komma vi ner till Skatudden och där
säga vi åt varandra detsamma som vi sagt i mer än
20 år varje gång vi klättrat hit: — Här skulle vi bo!
En stuga här! Det vore inte dumt!
Därnere äro tallarna vridna som av en vansinnig
gud. Granarna äro mattor, men enarna stå sega och
uppkäftiga och tålande allt. Här är vildmark och
härnere i stranden har jag skjutit skrak i min ungdom —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
