Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Topplänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
Fiskarna samlades alltid inne. hos gumman Lotta
nere vid sjön och sutto och rökte en stund både före
och efter fisket. Där placerade de sig på båda sidor om
ett slagbord alltefter rang, rikedom och anseende,
kanske litet efter ålder också. Qubben Topplänta satt
jämt nederst och kände sin ställning, utom då han
hade pengar, ty då gick han inte i lä om en bonde,
om denne var aldrig så rik. I byn fanns för resten
bara en bonde. Alla andra voro fiskare.
Men engång hade Topplänta sin stora dag, och då
gick han minsann inte av för hackor. Det var den
gången han ensam fått strömming. Han hade lagt
på kiv på ett grund som de andra den morgonen
ansågo odugligt. Tre hela lass strömming fick han
— många hundra valar och nästan ett helt lass
spillströmming. De andra blevo alldeles utan.
Den morgonen slog han två knutar på bussen
och satte sig högst vid bordet och sjön omkring hans
stol blev så stor, att när dörren öppnades någon
gång så att det blev drag, gick det ordentliga brisar
på sjön.
När han sedan stod nere vid sjön och arbetade
med skötarna, kom bonden och ville låna hans yxa.
Topplänta spottade.
— Yx! sa han. Yx? Va faen, yxor finns i
järnbon i stan, där har jag köpt min!
Sen söp han i fjorton dar och gick jämt- i hammarn,
tills pengarna voro slut. Då tog också maten slut och
fisket gick dåligt, så att han måste anlita kommunen.
— Mitt liv är en våg, sa Topplänta.
Känner någon igen honom ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
