Jag hittar i en gammal annotationsbok några rader om båtsman Topplänta och med ens står gubben klar för mitt minne.
Hur han kommit att ägna sig helt och hållet åt fisket, vet jag inte, men han var emellertid fiskare, fast båtsmanstagen sutto i honom, eller rättare sjömanstagen. Han söp litet för vårdslöst och det blev alltid en sjö av tobakssås omkring hans stol. När han fått fisk lade han aldrig ut sina nät förrän pengarna för fisken tagit slut. Tobaksbussen stoppade han alltid i vänstra västfickan och lade han dit en tia blev den genast oduglig, ty man kunde varken läsa text, nummer eller valör på den och till sist fick den släpa med tobaken. Vanligen tuggade han tre tum långa bussar av palttobak, som han slog knut på för att de skulle bli mera givande i käften. Och så det såg ut i hans stuga sedan! I det avseendet liknade han icke vanliga sjömän, som ju vilja ha sina rum som dockskåp. Där hängde en massa kläder och trasor på streck tvärsöver kammarn så att man inte kunde se från den ena ändan till den andra. Det var bara att ta på kryssen mellan strecken. Själv for han aldrig till stan med fisken. - Det fick gumman göra. Hon förvarade sina pengar i en strumpa och gubben själv sina under någon sten nere vid stranden.
Fiskarna samlades alltid inne hos gumman Lotta nere vid sjön och sutto och rökte en stund både före och efter fisket. Där placerade de sig på båda sidor om ett slagbord alltefter rang, rikedom och anseende, kanske litet efter ålder också. Gubben Topplänta satt jämt nederst och kände sin ställning, utom då han hade pengar, ty då gick han inte i lä om en bonde, om denne var aldrig så rik. I byn fanns för resten bara en bonde. Alla andra voro fiskare.
Men engång hade Topplänta sin stora dag, och då gick han minsann inte av för hackor. Det var den gången han ensam fått strömming. Han hade lagt på kiv på ett grund som de andra den morgonen ansågo odugligt. Tre hela lass strömming fick han - många hundra valar och nästan ett helt lass spillströmming. De andra blevo alldeles utan.
Den morgonen slog han två knutar på bussen och satte sig högst vid bordet och sjön omkring hans stol blev så stor, att när dörren öppnades någon gång så att det blev drag, gick det ordentliga brisar på sjön.
När han sedan stod nere vid sjön och arbetade med skötarna, kom bonden och ville låna hans yxa. Topplänta spottade.
- Yx! sa han. Yx? Va faen, yxor finns i järnbon i stan, där har jag köpt min!
Sen söp han i fjorton dar och gick jämt i hammarn, tills pengarn voro slut. Då tog också maten slut och fisket gick dåligt, så att han måste anlita kommunen.
- Mitt liv är en våg, sa Topplänta.
Känner någon igen honom?
