Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminne från min Harötid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod flera timmar om dagen liten och fyrkantig på Skäludden och
spottade och svor utemot vraket och önskade att Herren skulle skicka en
nordost att bryta ner hela grejet och sänka det i havets djup. Men fören stod
fortfarande högt över vattnet och det hade blivit en sport att gå ut på
isen, klättra ombord och ta en kask med dykarna i skansen.
Och - nu kom det viktigaste - nu friade Calle Lom till Österboms
Amanda. Och den kände ju både Petter och jag. Hon var inget bra
fruntimmer. Hon hade tjänat i Stockholm och varit med om både det ena och
det andra och hade kalsonger med spetsar på - vem hade hon fått dem
av? Ty hittills hade ingen flicka på Harön haft kalsonger, vad Petter
kunde minnas. Och Calle var kär så att hans hjärta låg block i block med
 |
| Ill. Albert EngströmDykare Lundgren |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
