Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminne från min Harötid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi voro i nästa ögonblick utanför sjöboden. Dagningen stod röd över
ishorisonten och ett blåsvart moln kom från sydosten. Stormen kom och
isen höll på att bryta upp. Det gnisslade mellan flaken, det kved och sög
och brakade! Och ur dunklet kom en silhuett som flaxade, föll och reste
sig, tog skutt och närmade sig, växte.
Calle Lom sprang ut på isen och mötte silhuetten. Petter och jag
rusade efter honom på de gungande isgolven.
- Amanda! skrek Calle.
- Å Gud, ä dä du Calle? Hjälp mej, hjälp mej!
- D’ä ingen fara, sade Petter Lom, för vi ä nästan ashore, you bloody
whore! Vore jag Calle skulle jag ge henne en swing så att hon skulle bli
mormor mä en levande utsjungning. För dä ä dä hon vill.
- Å, Amanda, å Amanda, grät Calle, du har varit hos Lundgren - å,
Amanda!
- Jag glömde galoscherna när jag och dom andra flickorna från byn
var ombord i går på dykarbåten och blev bjudna på kaffe. Varför kom
du inte med? Å si herr Engström! Tack för längesen! Ja si karar är ett
konstigt släkte. De misstror alltid hyggliga flickor.
Vi stego i land just då vattnet började spruta in under iskallen.
- Jaha, Calle, sade Petter, tål du det här, så tål du kniven.
- Petter, vi ä bröder, men om nån skäller på min flicka, så blir han
olycklig. Tack, Engström, för du har inte sagt ett ord.
- Men jag tänker, Calle! sade jag.
- Ja, ni tänker å tänker! Men den som säjer ett ont ord om den här
flickan, den slår jag — och hör sen! För hon ä min, förstår ni! Godnatt
med er, och följ mej inte!
Amanda och Calle döko springande in i skogen.
Petter sade: — Engström, vet du vad vi har glömt? Vi har glömt
pluntan och svagdrickat. Vi går in i sjöbon och gör eld så vi får någe varmt i
kroppen. Nog har jag seglat med alla nationers folk och slagits i alla
hamnar och varit i company med både kolsvarta och kritvita singsong-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
