Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiriskt, slugt ända tills han kom med sitt ho, ho - då blevo ögonen två
smala springor, ur vilka humorn och begåvningen lyste. När någon
annan berättade, satt han tydligen och listade ut sin nästa historia för att
bräcka berättaren.
Mandus hade säkert aldrig tvättat sig, men det ha få skärgårdsbor
-han kanske mera sällan än alla andra. Jag gav honom en gång ett par
amerikanska sportskor, grova och utmärkta, ty hans egna voro i trasor
och dessutom genomvåta efter ett sikfiske på isen. Han bytte om
ögonblickligen. Det befanns att han icke använde strumpor. Han sträckte
fram en förfärlig fot under näsan på mig. Jag skall aldrig glömma den.
Jag vill inte säga precis, att jag drömmer om den om nätterna — men det
finns anledning.
- Tror ’an, H’engström, h’att dä finns nån ’ovfröken på slottet h’i
Stock’olm, som ’ar tockna ’är fötter? Jag slår vad mä’n, Hengström,
h’om tio kröner, h’att dä h’inte finns. Si far min h’å mor min gick så
mycke h’i sin tid, så ja föddes mä liktorningar. Somliga föds mä
seger-’uva, men bara h’en mä liktorningar. Ja h’ä de h’enda barn h’i Sverige
som ’ar fötts mä liktorningar. Kyrkoherden h’i Markim skrev te
professorerna i Huppsala, h’å dä kom ner h’ett par dussin h’å titta på dä h’un-
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
