Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANDUS
h’åv bägge två. Men va faen skulle ja göra mä h’ett par ’orn?
Hingen-ting! Så ja gjorde nytt slag h’å kom ner h’å fick tag h’i svansen på ’na
h’å ryckte h’in ’enne h’ombord. Men ja ’adde h’ont h’i vänstra tummen
teminstingens h’e ’el vicka h’ätteråt.
- Det var bra gjort, Mandus! För den historien ska Mandus få ali min
tobak och mitt snuspaket Ljunglövs. Men är Mandus lika stark än vid
så gamla år?
- Åja, skulle vi slåss. H’engström, så skulle dä välan bli mer gossel än
blog h’åv ’onom h’efteråt, H’engström! Men ’ur h’ä dä mä ’anses
rygg-matist?
- Dåligt, Mandus, för jag rör mig så lite. Jag sitter bara och skriver
och ritar gubbar. Tiderna ä såna att man måste arbeta mycket för att
kunna leva. Därför trivs ryggmatisten hos mej så bra.
- Ja ’ar botat min ryggmatist h’ätter mor mins gamla resäft. II’en tar
fastanes sputt varenda morron h’å stryker dä h’i knäveckena -
- Fastanes sputt? Vad menas med det?
- Dummer! Innan h’en ’ar h’ätet h’om morna! Dä h’ä dä h’enda som
hjälper.
Mandus hade redan lagt in en fruktansvärd mullbänk av mitt
Ljunglövs och höll på att stoppa sin sura pipa med min fina engelska tobak.
- Nu sir vi varandra h’inte mer, H’engström! Ja h’ä dåli! Dä h’ä välan
dön, som kommer.
Jag förnekade detta och reste. Men jag träffade honom ännu en gång.
En s. k. tillfällighet gjorde att jag kom i närheten av hans ö och fick tid
och tillfälle att hälsa på honom. Han låg i fållbänken och log med hela
ansiktet — käften full av snus.
- Nå, hur har Mandus det? Hur står det till?
- Förskräcklit! Förskräcklit! Dä så mycke så ja kan ’älsa på ’onom,
H’engström, men h’inte mer ’äller! H’å så ’ar ja fått sån där gubbklåda.
Dä kliar h’över ’ela kroppen. Dä h’ä rent som h’om käringa skulle kalla
på mej!
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
