Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLAN VARANGERFJORD OCH NEDRE DONAU 17
Det är fullkomligt onyttigt att spekulera öfver den
frågan om ej förändrade förhållanden framdeles skola
tillåta Ryssland att återupptaga sin sekelgamla politik i
sydöstra Europa; ingen dödlig kan därom göra annat än
de tommaste gissningar. Men påtagligt är att för närvarande
den möjligheten är utesluten och det kan utan anspråk
på spådomskonst sägas att den är för den närmare
framtiden osannolik. Betydelselöst får det väl ej anses att
ifriga ryska panslavister efter det förfelade försöket på
åttiotalet att göra Bulgarien till i sak ett ryskt lydrike,
att i Rysslands tjänst användas som uppviglingsagent på
Balkan-halfön, att så säga afsvurit panslavismen, »det
slaviska bedrägeriet» ; i hvilket de varit fångna, af hvilket
de låtit sig förblindas. Dessa omvända beklaga Rysslands
oerhörda offer af penningar och blod för slaviska bröders
befrielse från — uppdiktade lidanden. Grashdanin gjorde
1893 en formlig syndabekännelse, emedan — sade dess
utgifvare — »jag var en af dem som i dåraktig
hängifvenhet för slavismen spridde berättelser om lidanden
som de aldrig undergått och skrefvo artiklar hetsande
till krig». En rysk historiker uppskattar resultaten af den
panslavistiska rörelsen så: 1 ekonomiskt hänseende noll,
i politiskt nästan intet. Och han bedömer hela läran
som en utopi: där finnes ej mellan de särskilda slaviska
nationerna någon verklig solidaritet.
I det ögonblick jag bereder mig, hr redaktör, att sända
er dessa artiklar till påseende mottager jag en afhandling
af en rysk journalist, som på det allra bestämdaste
bekämpar hvarje tanke på att med Ryssland införlifva andra
slaviska nationaliteter. Och det just i den ryska
nationella enhetens och styrkans namn, ty om Ryssland vill
eröfra, underlägga sig dem, skall deras vänskap förbytas
i hat; de skola icke stärka utan försvaga. Det är icke
af någon som helst respekt för serbers, bulgarers, tsjekers
nationalitet han talar så, utan blott af hänsyn till
Rysslands egen fördel. Man kan förstå det då man hör
honom fordra att alla Ryssland nu tillhörande icke-ryska
folk skola russificeras samt beklaga den »sjukliga»
eftergifvenhet för västerlandets opinion, som hindrat Ryssland
att så som sig bort bedrifva förryskningsarbetet i
»gränsprovinserna»!
Är det under dessa förhållanden rimligt att
Ryssland nu skulle vara betänkt på att stöta hufvudet mot
de numera flerdubblade motståndskrafterna på den väg,
där det förr blott hade att räkna med turkarna? Nej,
det är icke rimligt. Därför böra vi ej inbilla oss att
den ryska politikens blickar äro hypnotiserade å
Balkanhalfön. Och öfver hufvud bör man frigöra sig från den
2, — Adolf Hedin. IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
