Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 ADOLF HEDIN
gariens autonomi sedan dess provisoriska förvaltning
genom en rysk kommissarie under konsulernas kontroll
tilländalupit — den skulle räcka blott 9 månader. Men
under förutsättning af bulgarernas trohet och lydnad mot
tsaren-befriaren skulle man likväl, i ryggen på det
rumäniska konungadömet, som under en Hohenzollern
tecknade sig till att bli den olägligaste dörrvaktare vid nedre
Donau, äga en operationsbas för ett verksamt ingripande
i förhållandenas vidare utveckling.
Då en ny vapenfärd ej var tänkbar, börjar därför nu,
ett par år efter Berlinkongressen, ett diplomatiskt
partigängarkrig af en beskaffenhet att man väl ej finner något
annat motstycke därtill i Europas historia sedan 1815 än
Englands stråtröfvarepolitik mot Transvaal. Med hänsyn
till den betänkligt vidfamnande föreskriften i vår
tryckfrihetsförordnings § 3 mom. 9 skola vi ej inlåta oss på
någon redogörelse för eller ens karaktäristik af denna
utomordentliga episod, ehuru de på flera språk utgifna
källskrifterna till den historien äro officiella handlingar
som dragomanen Jacobsohn bemäktigat sig eller afskrifvit
i ryska legations- och konsulatarkiv samt utlämnat till
Stambuloff. En enda anmärkning må göras, att när man
hör en af agenterna för denna politik, Hitrovo — anställd
först i Sofia, sedermera minister i Bucuresci — till franske
envoyén å sistnämnda ort Coutouly uttala ett beklagande
att enfaldiga skrupler få lägga hinder i vägen för vår
tids diplomati, medan man för några århundraden sedan
hade frihet att välja de tjänligaste medel, gift eller dolk
— man i själfva verket ej förstår denna klagan sedan
man läst de »hemliga dokumenten om Rysslands
orientpolitik», Denna förtviflade politik, som ryggade för intet,
strandade emellertid på bulgarernas motstånd, de där ville
vara herrar i sitt hus och ej låta sig begagnas som
verktyg af de civila och militära prokonsuler Ryssland
skickade dit ned med anspråk på blind lydnad för dem.
Det okufliga mod hvarmed Stambuloff och hans
vänner värnade bulgarerna mot det ryska försöket att
göra dessa befriade bröder till den ryska politikens enfants
perdus, en förpost som finge finna sig i att uppoffras,
erbjuder en icke hvardaglig tafla.
Misslyckandet af denna Rysslands förtviflade politik
i Bulgarien har haft en för oss skandinaver högst
märklig, men af oss, som det synes, alls icke bemärkt påföljd.
Den nämligen att Ryssland numera dragit sig tillbaka
från sin gamla roll såsom de förtryckta kristnas på
Balkanhalfön befriare. Tydligtvis har man funnit den så
länge utstakade vägen till Bosporen stängd af till svidare
oöfverstigliga hinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
