Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLAN VARANGERFJORD OCH NEDRE DONAU 19
fartsstråt, öka antalet af de direkta hafsvägar hvaraf den
agglomeration af ofantliga inlandsmassor som heter
kejsardömet Ryssland känner sig ej kunna få nog. Rysk
politik skulle ej längre vara hvad den tillförene varit om
den lade armarna i kors och ej på annat håll sökte en
kompensation genom att med förnyad kraft åter upptaga
en redan gammal och parallellt med framträngandet mot
söder fullfölja plan. Med andra ord, det vore mer än
förunderligt om ej utfarten i nordväst numera hade blifvit
dubbelt viktig och föremål för fördubblad uppmärksamhet.
Skola vi få hoppas att den ryska politiken numera
insett att den ej behöfver skaffa en lätt utfart till
Västerhafvet genom att från de fredliga och vänskapligt sinnade
grannarna på den skandinaviska halfön eröfra sig isfria
hamnar — insett att Ryssland vid egen strand har sådana,
har fiskrikedom i sina vatten och eger andra
förutsättningar för en mäktigt uppblomstrande rörelse på sin
Ishafskust? Naturligtvis begära svenskar och norrmän ej bättre
än att få tro det. Och naturligtvis vilja vi helst se ett i
den riktningen lofvande tecken i den ryska
hamnanläggning nära intill Norges gräns, om hvilken högtidliga
invigning för ett par månader sedan underrättelsen kanske
ej har väckt någon uppmärksamhet hos den sortens svenska
politici som i detta årtiondes början läto sig öfverraskas
och skrämmas af anläggningarna — i Libau! Vi vilja
ingalunda däri se något oroande. Förblir Ryssland en
god och trogen granne, så bygger det på egen strand, i
eget vatten etablissement, hvarifrån dess förbindelser
västerut äro utan afbrott obehindrade och då förnyar ej
Nikolaus II de inkräktningsplaner Nikolaus I yppade för
femtio år sedan. Om vi likväl ej kunna tränga tillbaka
den farhågan att den ryska politiken har vidare gående
syften, så är detta ej en yttring af öfverdrifven
misstänksamhet hos ett folk som vet sig i tänkesätt och handling
vara en i allo lojal granne, utan en rent af oundviklig
effekt af ryska åtgärder som eljest bli ännu mera
oförklarliga än de i alla fall äro.
Visst kan det sägas att, då kejsardömets utrikespolitik
ju går sin gång absolut oberoende af det lilla
unionslandet Finlands institutioner och folkopinion, den därstädes
genom maktspråk inledda omstörtningen ej kan på något
sätt tjäna eller behöfvas för en, genom spärrandet af
stora vägen till Konstantins stad, föranledd ny aktivitet i
världsdelens nordvästra hörn, en aktivitet som ju vore
blott en förnyelse af gamla planer. Ja, visserligen. Men
det låter ock tänka sig att då storfurstendömet väl skulle
bli den geografiska operationsbasen för denna nya aktivitet
— för en eventuell fullföljd af Nikolaus I:s planer i början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
