Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 ADOLF HEDIN
af 1850-talet — man kan ha funnit dess konstitutionellt
lagbundna samhällsskick, med dess efter lag, ej efter order
mot lag handlande administration vara obekvämt för denna
företagsamhet och därför velat göra detta statsskick
underordnadt och denna förvaltning lydpliktig under ryska
dekret som upphäfva eller begränsa finsk lag. Om
behofvet af sådana ingrepp i Finlands lag och rätt ej för
femtio år sedan trädde fram för Nikolaus redan under
den diplomatiska kampanj som utan vidare påföljd afbröts
1852, så är ock att ihågkomma att under Finlands då
h. o. h. hvilande representativt-konstitutionella skick och
på den tiden rådande tystnad och liflöshet icke samma
obekvämligheter skulle i finsk lag och förvaltning ha mött
en i och från Finland opererande rysk krigföring.
Efter Nikolaus I:s bortgång visade sig tecken till en
alldeles förändrad ställning. Den af kejsar Alexander
invigda politiken i Finland tedde sig för oss svenskar
såsom det säkraste intyg att alla ryska inkräktningsplaner
hörde till det förflutna. Att vid den tiden i vårt land ej
fanns kvar något nationalhat mot ryssarna tror sig den
som skriver dessa rader kunna påstå, ity att han,
rannsakande hågkomsterna från äfven sin tidigaste ungdom,
ej har något minne däraf. Men hade här ännu existerat
några kvarlefvor däraf skulle de ha försvunnit under det
dubbla intrycket af kejsar Alexander II:s högsinnade
politik såsom Finlands storfurste och af tyskarnas
orättrådighet och våld mot våra sydskandinaviska fränder.
Utan ens den allra aflägsnaste tanke på någon
återförening gladdes. vi åt att kunna, utan att göra vare sig Oss
eller finnarna misstänkta, öppet visa det vänskapsband —
kanske en företeelse utan like — som utan någon den
ringaste tillsats af ett för varje dag alltmera orimligt
politiskt syfte förenade de två folken öster och väster
om Bottenhafvet. Vi gladdes åt att betrakta det mer och
mer uppblomstrande Finland såsom ett föreningsband
mellan Ryssland och Skandinavien, mellan hvilka kunde
öppna sig betydande ekonomiska förbindelser. Vi trodde
oss se ett tecken i den politiska skyn, att mellan forna
»arffiender», numera goda vänner, ej mera skulle giutas
något blod. Denna enhälliga svenska opinion har man
nu i S:t Petersburg gifvit ett svårt hugg. Då
fredskonferensens upphofsman, rustningsraseriets motståndare,
förfäktaren af »rättfärdighetens» principer i förhållandet
folken emellan invigt ett mot hans två företrädares
motsatt tillvägagående, som icke kan förklaras ur någon af
finnarna gifven anledning af ens det obetydligaste slag att
draga i tvifvelsmål deras obrottsliga loyauté mot
föreningen med Ryssland och fullkomliga uppfyllelse af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
