Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Vårt politiska läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 ADOLF HEDIN
Till bemantlande af våldspolitiken mot de små
staterna har man uppfunnit den helt moderna teorien om
dessa staters mindre rätt; denna teori sprides som ett
gift bland de stora folken. De små staterna, heter det,
förmå ej att — främja kulturen så att de däraf hämta
rätt att lefva!
Vi måste förlita oss allena på oss själfva. Vi, det
är vi svenskar och norrmän. Därmed är redan sagdt att
vår svenska försvarsfråga ingalunda är blott och bart en
militärisk fråga om ökade öfningar för de värnpliktige
m. m. Därom har ni, hr redaktör, redan några gånger
påmint, och jag anhåller att i en följande uppsats få
återkomma till en sida af vår försvarfrågas icke militäriska
innehåll. En mycket varm vän af ett förbättradt försvar
på värnpliktsgrund yttrade nyligen till undertecknad:
»Vederbörande låtsa ej höra dessa påminnelser eller — rättare
— de förstå dem ej.»
II.
De förbisedda försvarskrafterna.
Om ett land som vårt går ända till det yttersta af
ansträngningar och uppoffringar, är ju uppenbarligen
disproportionen mellan vår försvarskraft och en stormakts
anfallskraft så ofantlig att motståndet kan synas hopplöst
och dåraktigt. När vi icke dess mindre känna med oss
att vi vilja och skola försvara oss, att detta för den
generation som drabbas af pröfningen är den främsta af
plikter, emedan dess uppfyllelse sannolikt blifver afgörande
för alla kommande släktens välfärd i vårt land, så våga
vi tänka den tanken och, hvad mera är, hysa den tron,
därför att vi räkna med osynliga krafter, såsom andra
före oss trott på dem, utan att besvikas i sitt hopp. Vid
den stora Napoleonska katastrofen var, såsom Gervinus
anmärkt, »Norges resning det enda fall då ett folk satte
sig upp emot makternas beslut». Mot den koalition, som
störtade den väldige, måste ju det lilla folkets beslut att
själf bestämma om sin framtid te sig som den största
dåraktighet, men det förde likvisst till landets nationella
själfständighet och från enväldet till en med de faktiska
Donau hvar ni vill, som ni vill, under de villkor ni vill, men kom
skyndsammast till vår hjälp! Turkarua fördärfva oss (nous abîment);
den kristna saken är förlorad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
