Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Vårt politiska läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT POLITISKA LÄGE 31
vattenvägar balansera den ryska maktutvidgningen, och
att ett sådant sakernas läge kan bli liktydigt med
dödsfara för de skandinaviska folken, om rivalerna finna
tjänligast att på deras bekostnad sluta ny vänskap, hellre än
att vedervåga en sådan förlängning af jättekampen, att
andra makter skulle bli starkt frestade att blanda sig i
den, om och när de förra något utmattat hvarandra. I
tillkomsten af det blodsband, som förbundit Ryssland och
Preussen alltsedan det stora folkmordet föröfvades i slutet
af adertonde seklet, är förebilden gifven.
Att det bistånd som för en eventualitet är oss genom
traktat med två stormakter tillförsäkradt numera och sedan
länge är alldeles värdelöst, torde ej vara onödigt att
inskärpa; blott alltför många äro de som gärna hängifva
sig åt illusioner om hvad internationell tro och lofven
betyda. Ryssland, mot hvilket denna olycksaliga traktat
af västmakterna riktades som ett skrämskott, att snart en
ny fiende skulle uppträda i dess rygg — Ryssland är nu
Frankrikes bundsförvant, och Englands fiendskap mot
dess närmaste granne torde ej ha varit så bitter vid någon
tidpunkt sedan 1815. Inom 1890-talet har ju krig två
gånger varit nära att utbryta. Det senare af dessa
tillfällen heter Faschoda, då engelska regeringen gjorde sitt
bästa att framkalla fredsbrott. Om det förra tillfället
skulle ingenting vara kändt utom stormaktsdiplomatiens
sfär, därest ej den för sina kapplöpningshästars skull
frejdade lord Rosebery å ett stort meeting i Edinburgh
för några år sedan omtalat och skrutit med att han
såsom premierminister varit på väg att besluta sig för
krig. Liksom under hela 1700-talet och intill Napoleons
fall var vid båda tillfällena förvärfvandel af Frankrikes
oförsvarade kolonier det efterlängtade krigets syfte.
Det vore en alltför otillåtlig illusion att nu föreställa
sig att en ytterligt skriande orättfärdighet skulle sätta
vapen i händerna på en eller flera bland åskådarna. Så
till vida är det folkrättliga tillståndet bedröfligare än i
sjuttonde seklet. Alla fördöma det engelska eröfringskriget
mot boerna, men ingen rör en hand. Därtill var ej heller
någon traktatsmässigt förbunden. Men 1852 hade
makterna förbundit sig i London att upprätthålla Danmarks
integritet; tolf år därefter åsågo de mycket lugnt hur den
garanterade monarkien styckades, miste ej blott de tyska
landsdelarna, utan det af urminnes tid danska landet
Schleswig. Och 1878 tvangs Rumänien att afträda Bessarabien
till sin bundsförvant Ryssland, som rumäniska arméen
räddat vid Plevna. *
* Efter första nederlaget skickade storfursten Nikolaus till furst
Carl följande telegrafiska nödrop: »Kom till vår hjälp! Gå öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
