Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Ständig neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDIG NEUTRALITET 41
tänkesättens riktning små folk kunna, utan förmätna
anspråk att inverka på de stora makternas rådslag, erbjuda
en för ingens intressen förnärmande medverkan till
vinnande af det mål, som alla förklara sig vilja arbeta för,
så skall detta hafva att påräkna ett beredvilligt erkännande
från alla dem, som i sina loford öfver den ryske
kejsarens manifest uttalat sin verkliga mening. En förklaring
om principiell och ständig neutralitet — den nu för de
små staterna naturliga utvecklingen af den tillfälliga
neutraliteten — ingriper på intet sätt i de stridiga intressen,
som — enligt hvad man redan kan förutse — komma
att sammandrabba vid behandlingen af det detaljerade
konferensprogrammet.
De smärre, de sekundära, däribland de skandinaviska
staternas sammanslutning, såsom ständigt neutrala, till ett
fredsförbund är en gammal tanke, för hvilken betydande
röster äfven höjt sig i andra land.
Den schweiziske historikern och rättsläraren C. Hilty,
professor vid universitetet i Bern, har i en skrift »Om
krig och fred» framhållit ökandet af de evigt neutrala
staternas antal såsom ett verksammare, mera lofvande
medel för uppnående af eller närmande till fredsvännernas
mål än skiljedomen, hvilkens betydelse han väl icke
förnekar, men mot hvars öfverskattande han varnar, »enär
skiljedomsafgörelse af alla tvister mellan suveräna stater
är en åtminstone för närvarande omöjlig och outförbar
åtgärd». Han yttrar:
En annan, enligt vår mening utsiktsrik fråga är ökandet af de
evigt neutrala staternas antal och upprättandet af en förbindelse
dem emellan, hvilken blefve ett verkligt fredsförbund. Det gifves
nu blott tre sådana stater i Europa, men hvilkas europeiska bestånd
som sådana evigt neutrala länder hvilar på ganska olika dokument
från olika tid, och hvilka ej hafva någon förbindelse sinsemellan.
Ja, man har ännu år 1889 gjort den föga tröstande erfarenheten, att
ganska inflytelserika röster då försökte att ifrågasätta just denna
eviga neutralitet, som öfverhufvud är ett folkrättsligt ännu föga
fastställdt begrepp. Äfven den enkla neutralitetens rättigheter och plikter
äro ännu ej så fastställda, som de nödvändigt borde vara, och en
berömd skiljedom, som den gången ägde rum på schweizisk botten,
blef till slut nästan ett teoretiskt misslyckande. Men det gifves
sannolikt äfven andra stater i Europa, än Schweiz, Belgien och
Luxembourg, som skulle önska att vara evigt neutrala, om detta vore
möjligt att åstadkomma genom ett tillfredsställande folkrättsligt
erkännande, och hvarför skulle det ej vara händelsen? Hvilken fördel
för Europas fred, om en gång blott ett ringare antal stater, i stället
för såsom nu det stora flertalet, ännu återstode, som för den större
själfbestämningens skull undandroge sig dennaständiga neutralisering och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
