Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Ständig neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 ADOLF HEDIN
framgent utgjorde undantaget, icke regeln, men gentemot hvilka
alltid stode ett kraftigt och varaktigt fredsförbund af de evigt
neutrala, för de förres eget folk ett ständigt föredöme af ett annat och
måhända bättre statstillstånd! Det förtjänar kallas rent af en
dåraktighet af de redan nu evigt neutrala, att de ej länge sedan förenat
sig till ett slags ömsesidig garanti, af åtminstone teoretisk art, mot
alla angrepp och därmed tagit initiativet till vidare främjande af
ändamålet. — Belgien t. ex. borde år 1889 i sina publicistiska organ
hafva mycket bestämdt tagit position mot den Bismarckska
anfäktelsen af den schweiziska neutraliteten; men Schweiz rönte då, från
båda sina med-neutrala, äfven teoretiskt, blott ganska ringa understöd.
— Detta vore mera föorhoppningsfullt än allt annat som vi tills
vidare kunna göra för den eviga freden. Afven här erbjuder
Edsförbundets historia ett lärorikt exempel. Den gamla
Edsförbundsstatsrätten kände — jämte själfständiga samfund, som visserligen
voro evigt allierade utåt, men inom förbundet, åtminstone faktiskt, ej
voro förhindrade att bekriga hvarandra — tre evigt neutraliserade
förbundsmedlemmar: Basel, Schaffhausen och Appenzell, hvilka det
genom förbundsbrefven uttryckligen var ålagdt att vid krig mellan
medlemmar af Edsförbundet ej sluta sig till någondera parten, utan
»sitta stilla och söka medling». Man har måhända dessa egendomliga
fredsoaser att tacka därför, att det gamla Edsförbundet, trots
förnyade blodiga borgerliga krig, aldrig gått isär, så att till och med
förbunden aldrig blifvit uppsagda, utan hvarje krig var blott ett slags
process om vissa frågor, som ej annorlunda kunde slitas, efter hvars
afgörande man på förband och redan under kriget var besluten att
fortsätta ett fredligt samlif.
I en sammanslutning af ett större antal principiellt
och permanent — »evigt» — neutrala stater, ser förr.
den mäktigaste faktor för världsfredens tryggande, som
fredsvännerna för närvarande kunna verka för. Ett sådant
fredsförbund skulle vinna en städse ökad inflytelse och
lättare, än någon skiljedomsinrättning, förverkliga den
opartiska förmedlingsinstansen uti internationella tvister.
Det exempel, förf. åberopat från Edsförbundets äldre
tider, har äfven af andra forskare i den schweiziska
historien anförts i samma syfte — nämligen såsom ett
bevis uppå, att de till neutralitet förpliktade kantonerna
såsom fredsmedlare både sammanhöllo förbundet, när det
hotade att gå sönder, och afhöllo det från deltagande i
grannstaternas krig, sålunda förberedde ständig fred mellan
de förbundne och befäste deras samfälda neutralitet utåt.
Trettioåriga kriget från Gustaf Adolfs uppträdande i
Tyskland till midten af 1630-talet var en vansklig och
vådlig pröfningstid för det mellan tvenne
religionsbekännelser delade Schweiz, och detta hufvudsakligen i följd
af lockelser och påtryckning från svensk sida, som
naturligtvis föranledde motsatta inverkningar från Wien.
Gustaf Adolfs ovilja mot dem, som föredrogo fred framför
att tjäna hans planer, är bekant. Konungens bemödanden
att inblanda schweizarna i kriget fullföljdes efter hans
död. Naturligen voro på grund af religionssöndringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
