Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Ständig neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDIG NEUTRALITET 51
»kan, såsom den redan snart ett halft århundrade det
gjort i den orientaliska frågan, delegera sin befogenhet åt
ett trängre utskott (de europeiska stormakterna)».
Professorn upplyser ej. när och hur det gick till att
stormakterna fingo detta uppdrag. Skall det, ehuru själftaget,
i ett fall anses för alla förpliktande, hvarför skulle då ej
i andra frågor, än den orientaliska, den själfkonstituerade
delegationen få kräfva lydnad af dem, som ej veta sig
hafva underskrifvit denna fullmakt? Det är betänkligt
nog, att dylikt inpräglas i storstats-universitetens lärjungar.
Så mycket angelägnare, att vi ej på något sätt godkänna
sådana läror.
Vi hafva rätt att motse från de särskilda makterna
ett erkännande af vår neutralitetsförklaring; detta
erkännande, innebärande en förpliktelse att den respektera, är så
till vida önskvärdt, som det gifver en högtidlig offentlighet
åt en för framtiden bestående folkrättsgrundsats, men det
är ej att söka eller mottaga såsom en nådebevisning.
Utan minsta tvekan afvisa vi hvarje tanke på en så
kallad garanterad neutralitet.
Hvad är den folkrättsliga »garantien» ?
Ordet betyder ursprungligen, i medeltidens tyska
privaträtt, det vid egendoms öfvergång från en ägare till en
annan brukliga löftet af den förre, att med sin muntliga
utsago inför rätta skydda den senare mot tredje mans
anspråk. I de flesta fall är ordet i folkrättsliga aftal
användt om ett statsterritoriums öfvergång från en ägare
till en annan. »Garantien» har varit en till afträdelsen
hörande formalitet, som för den närmaste tiden och innan
långvarigare häfd mellankommit, så länge stridiga anspråk
kunde motses, må hafva haft en viss betydelse; men kan
man väl tillerkänna den någon vikt i fråga om t. ex.
Frankrikes eller Englands besittningsrätt till områden, som
de garanterat åt hvarandra, i fråga om Frankrikes garanti
år 1809 för Österrikes integritet och så vidare?
Vi kunna fullfölja denna betraktelse med några frågor,
hvartill Sveriges historia gifver anledning. Hvad betyder
den garanti, som Sverige genom traktaten i S:t Petersburg
år 1812 utfäste för Rysslands besittningar, sådana de då
voro eller enligt bestämmelserna i denna traktat skulle
blifva — eller den garanti, som Sverige genom den andra
tilläggskonventionen i Abo åtog sig för Rysslands
eventuella gränsutvidgning vid Weichseln — eller Sveriges
garanti, genom 1813 års traktat, för Preussens besittningar
— eller Sveriges garanti, genom traktaten i Langres 1814,
för Österrikes länder, stater och provinser?
Besittningsgarantien — äfven den reciproka garanti, som Sverige
fick genom de anförda traktaterna — är en kansliformel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
